Hej!
Hej hoppas att ni inte har glömt bort mig... Ja som sagt så kommer Bella att skriva här när hon har tid. Jag har just nu tagit en liten paus och håller på att planera den nya novellen! Hoppas att ni uppskattar det! / Tilde x
Resten av novellen!
Hej på er! Ledsen att jag inte har uppdaterat på typ en vecka känns det som men jag och hon som skrev här förut (Izabella) har pratat ihop oss. Vi har bestämt att hon ska skriva klart novellen medans jag ska börja skriva den nya. Eftersom jag börjar lite innan så har jag chansen att tänka igenom vad jag skriver! Hoppas ni uppskattar det! /Tilde x
Bara lite info..
Hej! Jag kommer att komma hem i eftermiddag och kanske kommer jag att skriva en del, annars kommer det imorgon! /Tilde xx
Being the way that you are is enough - Del 45
Senaste:
Jag vaknade av en smäll och var rädda att killarna skulle komma tillbaka igen. Jag kände mig så ynklig och hjälplös. Dörren öppnades och in kom killen som jag inte visste namnet på.
”Here” sa han med en kall ton och ställde ner ett glas med något som såg ut som filmjölk i och tog sedan upp den igen.
”Open your mouth!” Sa han med samma ton och jag skakade på huvudet. Han suckade och vände på klacken igen.
”What are you going to do with me?” Snyftade jag fram.
“You’ll see tonight” sa han och flinade innan han stängde dörren och låste igen.
______________________________________________________________________________
Alice perspektiv:
Jag rycker till när jag hör att det ringer på dörren, alla sitter tysta vid köksbordet och äter. Jag antar väl att alla är inne i sina egna tankar. Jag skjuter ut stolen och går mot dörren, sedan så öppnar jag den. Det står en bredaxlad, väldigt stor vuxen man framför mig. Det måste vara Paul tänker jag.
”Hi I’m Alice” säger jag och stäcker fram handen.
”Paul” säger han och jag gör en gest till honom att det bara är att gå in. Han hälsar på Isabelle och hejar på killarna med en vinkning.
”I’m sure that we’re going to find your friend!” Säger han och vi nickar lite tyst.
”Do you want something to eat Paul?” Frågar jag.
”Thank you, but no thank you” säger han. Jag nickar lite innan jag ställer in min tallrik i diskmaskinen och går ut i vardagsrummet och sätter mig ner i soffan. Niall kommer efter en stund och sätter sig bredvid mig.
”How do you feel?” Frågar han och tittar på mig.
”I don’t know, just worried” säger jag och mina ögon tåras. Jag vet att alla är väldigt ledsna just nu och att det kanske inte hjälper att gråta men det bara kommer av sig själv. Niall stäcker ut sin hand och torkar bort tåren som trillar ner för min kind. Sedan så lägger han armen om mig och jag lutar mig tillbaka mot hans axel. Det känns ganska skönt faktiskt. Jag blundar och försöker att tänka på något annat.
”Shall we call her parents?” Frågar Paul och jag öppnar ögonen och kommer tillbaka till verkligheten, där Thilda är försvunnen.
”She just have a mum” säger Zayn och Paul nickar.
“I can call her” säger Isabelle och tar upp sin mobil för att leta upp hennes nummer. Hon sätter luren mot sitt öra.
”Carola” hör att jag hon svarar.
”Hej, det är Isabelle”
”Ja, det har hänt lite saker, och ehh Thilda är försvunnen” säger hon och sedan så brister hennes röst och hon börjar snyfta.
”Here give me the phone” säger Paul och Isabelle räcker över luren till honom. Hon sätter sig bredvid mig i soffan och jag kramar om henne. Efter en stund så reser sig upp igen och går in på toaletten, jag hör hur hon låser dörren.
Harrys perspektiv:
Jag sjunker ner i soffan på platsen där Isabelle precis satt och plockar upp min mobil, jag går in på min Twitter. Det är en massa fans som har Tweetat till mig. Jag skriver en ny Tweet ”I’m online now, let’s do an ask Harry!” Jag har ju ändå inget annat för mig. När jag trycker på Tweet så stömmar det in frågor, jag tar den som ligger högst upp och klickar på den. ”Are you dating some1?” står det jag vet inte riktigt vad jag ska svara så jag klickar bort den och tar en ny. ”What do you think of Bananas?” står det och jag flinar. Konstig fråga, ”Weird question but I like bananas! xxH” Jag svarar på ett tiotal frågor till innan Paul kommer ut igenom sovrummet igen. Jag skriver snabbt ”That was fun GTG now but see ya soon, much love H” jag stoppar ner mobilen i fickan igen och vänder blicken mot Paul.
”What did she said?” Frågar Isabelle som har kommit tillbaka från badrummet.
”Well, I don’t think she understand it first, but she wanted to come here but I said that she don’t have to, because I’ll take care of it”
____________________________________________________________________________
Förlåt för en kort del men nu tror jag att jag är tillbaka på banan igen… Jag ser att det är flera som tittar in här varje dag och det gör mig glad, sprid bloggen vidare om ni gillar den. Imorgon eller på torsdag så kommer jag att åka iväg då kommer jag inte att blogga, men jag tror att det kommer en ny del imorgon. /Tilde
Tack..
Hej
Ledsen...
Rubrik...
Being the way that you are is enough - Del 44
Senaste: ”What are you crying for, scamp?” Frågar han hotfullt.
“What do you want from me?” Snyftar jag fram.
“Many things scamp!” Säger han igen.
”Don’t call me that!” Ryter jag åt honom och jag ser i ljuset från dörren hur han stelnar till.
”Calm down with that attitude!” Säger han och sparkar mig väldigt hårt I magen. Jag stönar till lite innan allt blir svart igen.
____________________________________________________________________________
Zayns perspektiv:
Vad är jag? Tänker jag när jag vaknar upp i Thildas säng, gårdagen kommer tillbaka till mitt minne och jag får tårar i ögonen. Tänk att aldrig mera få vakna upp och känna Thildas hud mot min. En tår rinner ner på min kind och jag låter den rinna innan den droppar ner på lakanet. Det blir en liten fläck där den landande. Jag plockar upp min mobil från Thildas nattduksbord, jag loggar in på min Twitter. Jag ser att någon har länkat en bild och jag klickar upp den, ”@zaynmalik who is this girl?” står det och det är en massa svar på bilden, jag orkar inte ens läsa dem jag vet ju på ett ungefär vad som står. Det är från igår på bion. Då rinner några fler tårar ner för min kind och droppar på lakanet. Jag reser mig upp från sängen och går ut till vardagsrummet, jag blir rätt så förvånad då att jag ser att alla är uppe och sitter på madrasserna och i soffan. Jag hade ju faktiskt inte tänkt på att Isabelles och Alice sägar var tomma. Dem höll på att prata om något men när dem såg mig så tystnade dem.
”Good morning” säger Harry.
”No” säger jag.
”What?” Frågar han.
”Is not a good morning” säger jag och han nickar lite innan han tittar ner i golvet. Jag går in i badrummet och sätter mig på toalettstolen, det kanske var lite taskigt sagt men det var så jag kände. Jag tar en bit toalettpapper och torkar bort flera tårar som kommer. Jag brukar inte gråta så ofta, men nu känns det som om inget spelar någon roll längre. Det ända som är viktigt är att hitta Thilda. Jag tänker att vi kanske borde ringa till Paul och be honom hjälpa oss med det här. Han har ju kontakter i polisen och en massa annat sånt. Innan jag går ut från badrummet igen så sätter jag på vattenkranen på iskallt vatten och tvättar ansiktet flera gånger. Jag torkar mig med en hadduk som hänger på en krok bredvid hadfatet. Sedan så tittar jag på min spegelbild. Mina ögon är rätt så röda. Jag struntar i det och låser upp dörren. När jag kliver ut så märker jag att alla stirrar på mig.
”Ehm, I think we should call Paul and ask him about help” säger jag och dem andra nickar innan Niall tar upp sin mobil.
”Hi Paul it’s Niall” säger han.
”Yeah, I think we need your help about a thing”
”No, it’s not about any of us, it’s about Zayns girlfriend, Thilda she dissepeared yesterday” efter det så reser sig Niall upp och går in i sovrummet. Jag tar hans plats i soffan bredvid Liam. Han ger mig en orolig blick när jag sätter mig ner. Niall kommer ut igen, allas blickar vänds mot honom.
”What did he said?” Frågar Isabelle.
”He would call around to some people he know and then he would come here” säger Niall och alla nickar.
“I think we should eat some breakfast” säger Alice för att bryta tystnaden och hon och Isabelle går ut i köket för att plocka fram. Vi andra sitter kvar i vardagsrummet. Jag tittar ut genom det stora fönstret som går ända ner i golvet. Man ser ut till gatan, och en bil kör förbi. Jag måste ha något att göra så jag tittar på alla människor som går förbi.
Thildas perspektiv:
När jag vaknar nästa gång så ser jag att det är morgon, eftersom det inte är lika mörkt i rummet som det var igår kväll eller natt. Jag vet inte riktigt. Jag tittar runt i rummet och nu så märker jag att jag sitter på ett grått stengolv. Det ligger faktiskt en filt över mina ben, fast jag fryser ändå. Jag ser gåshuden på armarna, jag drar i dem för att försöka få loss dem. Jag får en känsla av att repet rör lite på sig. Om man försöker riktigt hårt så kanske man kan få loss det, tänker jag och känner lite hopp. Jag försöker igen, men den här gången så händer det inget. Jag känner hur ont jag har i kroppen och hur trött jag var. Jag lutade mig mot pelaren som inte var särskilt bekväm och somnade igen.
Jag vaknade av en smäll och var rädda att killarna skulle komma tillbaka igen. Jag kände mig så ynklig och hjälplös. Dörren öppnades och in kom killen som jag inte visste namnet på.
”Here” sa han med en kall ton och ställde ner ett glas med något som såg ut som filmjölk i och tog sedan upp den igen.
”Open your mouth!” Sa han med samma ton och jag skakade på huvudet. Han suckade och vände på klacken igen.
”What are you going to do with me?” Snyftade jag fram.
“You’ll see tonight” sa han och flinade innan han stängde dörren och låste igen.
______________________________________________________________________________
Vad kommer hända? Ny del kommer imorgon, kommentera nu! /Tilde
Being the way that you are is enough - Del 43
Senaste:
”Zayn it’s gonna be okay”
”How do you know that, maybe she is gone forever, maybe today was the last day I saw her and kissed her!” säger han och snyftar.
”It’s my fault” säger han sedan.
”No Zayn, we don’t know what happened to her yet so it’s nobody’s fault!” Säger Alice och möter min blick.
_____________________________________________________________________________
Isabelles perspektiv:
”I know but it was I who left her by herself!” säger Zayn och några tårar trillar ner på hans kind. Han torkar snabbt bort dem med baksidan av sin högra hand.
”But you asked if it was okay, right?” Frågar Alice och Zayn nickar och tittar ner i golvet.
”Should we call the police, or something?” Frågar Liam
”We’ll do that tomorrow if she hasn’t come home then” säger jag.
”She is not gone official before it has gone twenty-four hours” säger Alice.
”Okay, but you guys can sleep here if you want?” Säger jag och dem nickar. Jag och Alice går och hämtar dem två madrasserna som vi äger. Vi hämtar också tre uppsättningar med sängkläder eftersom någon får sova på soffan.
”Who wants the mattresses?” Frågar jag och killarna tittar på varandra. Vi hade redan bestämt att Zayn skulle sova i Thildas säng. Alltså så måste någon sova med mig eller Alice. Fast jag tror nog inte att jag inte kommer att sova så mycket i natt.
”Well I could take one” säger Liam och tittar frågande på dem andra som nickar. Niall ser ut som han ska säga något men tvekar lite och tittar på oss sedan så säger han.
”I can take the other” jag nickar och sedan så vänder jag huvudet mot Harry och Louis.
”Which one of you two should sleep on the sofa?” Louis möter Harrys blick och säger sedan.
”Well I have a girlfriend, so I think it’s better to sleep on the sofa”
”Well, I can sleep with you” säger Harry och tittar, på mig jag nickar, och tänker på förra gången som jag sov i samma säng som honom. Det var hemma hos Zayn. Vi bäddar på madrasserna och i soffan och sedan så går några av oss in i badrummet för att fixa oss.
Thildas perspektiv:
Jag vaknar upp i ett helt mörkt rum som luktar unket. Jag gör ett försök att sätta mig upp då jag märker att jag redan gör det. Mina händer är fastbundna runt någon sorts pelare och det gör fruktansvärt ont i huvudet. Jag fryser lite och kan urskilja mina ben i mörkret. Jag har inga byxor på mig, och ingen tröja heller för den delen. Jag sitter inlåst och fastbunden i ett mörkt rum i bara underkläder, tänker jag och några tårar trillar ner för min kind. Tänk om jag aldrig kommer att komma härifrån, tänk om jag dör här. Då så hör jag nycklar i dörren.
Harrys perspektiv:
Jag ställer mig vid det ena handfatet och börjar borsta mina tänder. Isabelle kommer in i badrummet och ställer sig bredvid mig. Jag spottar ut tandkrämen och ser att Louis som står vi det andra handfatet blinkar åt mig i spegeln. Sedan så går han ut från badrummet, nu är vi själva i badrummet. Isabelle möter min blick i spegeln.
”Do you think we will find her?” Frågar hon.
“Of Course I do, you should never lose hope, and we’ll find her soon you’ll see!” Säger jag och kramar om henne med min ena hand. Hon ler lite grann, och jag ger henne en försiktig puss på kinden. Hon tittar förvånat på mig.
”What are you doing?” Frågar hon och ler lite. Hon känner nog att det är fel tillfälle för sånt, tänker jag och suckar.
”I’m sorry” säger jag.
”I don’t said that I don’t liked it, it just not now” säger hon och ler lite . Jag går in i sovrummet och sätter mig på Isabelles säng och tar upp min mobil. Jag ser att Louis precis har tweetat från sin mobil ”If you lost something try to remember were you saw it last!” har han skrivit och jag retweetar det och lägger ner mobilen på nattduksbordet.
Thildas perspektiv:
”Hey Dave she’s awake!” Ropar killen som står i dörröppningen. Jag kisar emot ljuset och ser att det är det är killen som följde efter mig. Ännu en tår trillar ner för min kind. Killen stannar i dörröppningen och då ser jag en annan figur dyka upp. Det måste vara han den andra killen, Dave. Tänker jag och ser hur han går ner för trappan till rummet där jag sitter. Jag drar upp mina knän så att dem nästan är upp vid hakan.
”What are you crying for, scamp?” Frågar han hotfullt.
“What do you want from me?” Snyftar jag fram.
“Many things scamp!” Säger han igen.
”Don’t call me that!” Ryter jag åt honom och jag ser i ljuset från dörren hur han stelnar till.
”Calm down with that attitude!” Säger han och sparkar mig väldigt hårt I magen. Jag stönar till lite innan allt blir svart igen.
_______________________________________________________________________________
En ganska lång del från väldigt många olika perspektiv, vad tycker ni om det blir det rörigt? Ni frågade om mer om Isabelle och Harry, here you go! Vad tycker ni? Komentera! /Tilde
Being the way that you are is enough - Del 42
Senaste:
En grupp med tjejer står ungefär tio meter ifrån killarna och tittar drömmande på dem medans dem fnissar. Jag tittar på El som suckar lite tyst, Louis och Zayn reser sig upp när vi kommer fram och tjejerna fnissar lite mera. Zayn räcker mig min väska och jag hänger den över axeln. Jag tittar bort mot tjejklungan igen och ser att dem alla har tagit upp sina mobiler och fotar oss. Jag vänder mig snabbt om. Dem har säkert redan tagit flera bilder så det spelar nog ingen roll. Det har nog inte läckt ut en att jag och Zayn är ett par. Jag har nästan inte sätt några bilder alls heller, så man kan väl säga att vi har haft tur. Men jag vet faktiskt inte när Zayn hade tänkt att vi skulle gå ut med det. Vi styr stegen mot salongen, hoppas att dem där tjejerna inte ska in på samma bio tänker jag tyst. Men ibland så har man väl otur tänker jag sedan när jag ser dem närma sig samma salong som oss.
___________________________________________________________________________________
Thildas perspektiv:
Vi har precis ätit middag och är på väg hem. Då så kommer vi till korsningen där vi ska skiljas. Jag kramar om Eleanor.
”It was really nice to meet you!” Säger hon och ler stort.
”You too!” Säger jag. Jag har fått hennes mobil nummer och en order att ringa någon dag så att vi kan träffas. Jag kramar Louis också.
”Bye Boo bear” säger jag.
”Bye and don’t call me that!” Säger han och gör en lite sur min.
”Are you sure that you want to go home by yourself?” Viskar Zayn i mitt öra och jag nickar till honom. Klockan är ju faktiskt bara nio. Jag kysser honom snabbt och vinkar till dem andra innan jag går iväg. Jag går ganska fort och tittar ner på mina fötter. Jag hör steg bakom mig och vänder på huvudet så att jag skymtar personen bakom mig. Det är en kille i tjugoårsåldern med trashiga kläder och en cigarett i handen. Jag känner hur det kryper lägst ryggraden och ryser lite. Jag svänger runt ett hörn och killen också. Jag får en känsla av att han följer efter mig eller något, jag sneglar bakåt igen och han går med huvudet nere i handen där han har sin mobil. Jag svänger igen, han följer med. Jag börjar gå ännu snabbare och andas lite fortare. På andra sidan gatan står en kille som ser ungefär likadan ut som han som går bakom mig. Han kanske bara skulle möta honom tänker jag lättat. Han tittar upp när han ser killen och går över gatan. När han är framför mig så stannar han.
”You’re right she’s really hot!” Säger han och tittar på killen bakom.
”Do you want some company home to your bed, and nice bum by the way!” Säger han hotfullt och stäcker handen bakom mig.
”Don’t touch me!” Säger jag och han kommer ännu lite närmare mig. Jag gör ett försök att springa iväg men han tar tag i min hand.
”Hey, we make it easy, if you do what we say you don’t get hurt, right” säger killen som står framför mig. Jag drar loss min hand, tar ett snabbt steg åt sidan och springer. Varför måste det vara folktomt just här, tänker jag med gråten i halsen. Jag hör hur han kommer närmre och så drar någon tag i mitt ben så att jag ramlar på gatan. Killen som stod bakom mig håller fast mig hårt och dem trycker upp mig mot väggen.
”What did I tell you?” Är det sista jag hör innan dem trycker upp en tygbit med något som luktar starkt på, framför min mun och näsa.
Isabelles perspektiv:
Jag går fram och tillbaka i lägenheten och Alice som sitter på en stol framför köksbordet försöker att lugna mig.
”Bella, hon kommer snart jag lovar dig”
”Alice klockan är snart elva hon sa att hon skulle på bio!”
”Prova och ring igen då!” Säger hon sedan och suckar. Jag plockar upp min mobil och ringer för säkert tionde gången. Fortfarande inget svar. Jag börjar att få lite panik nu.
”Hon svarar inte Alice vad ska vi göra?”
”Hon kanske är hos Zayn?” Föreslår hon.
”Hon skulle väl ha sagt till i så fall” säger jag.
”Vi kan aldrig veta?” säger hon och jag plockar upp min mobil igen.
”Jag ringer till honom” jag letar upp Zayns nummer i min kontaktlista och ringer. Han svarar efter tre signaler.
”Hello it’s Zayn”
”Hi Zayn it’s Isabelle, is Thilda with you?” Frågar jag och känner hur gråten börjar komma.
”Isn’t she with you two?” Frågar han och några tårar trillar ner för min kind. Jag gråter sällan men det här är allvarligt.
”No, she hasn’t come home yet!” Säger jag och snyftar lite.
”Wait, I come to your apartment and I take the boys with me!” Säger han och lägger på. Efter fem minuter så ringer det på dörren och killarna kommer in. Vi drar fram några stolar framför soffan så att alla ska få plats.
”You’ve called her, right?” Frågar Liam.
”Yeah, I’ve called about ten times but she don’t answer!” Säger jag och börjar snyfta igen. Harry som sitter bredvid mig i soffan lägger sin arm om mig.
”We’re going to find her” säger han.
”She is maybe sad about these bad things people write about her on Twitter?” Säger Niall och jag tittar oförstående på honom.
”What things?” Frågar jag och Zayn i munnen på varandra. Alla i rummet tittar nu på Niall för att få ett svar.
”Well its pictures of you at the cinema, and people don’t know who she is yet. They write that she was ugly, fat, a bitch, a slit and a whore and that she should leave you alone!” säger han och då så lägger Zayn ansiktet i händerna. Jag förstår att det här är minst lika jobbigt för honom. Louis som inte har sagt något sedan dem kom (vilket är väldigt ovanligt) stryker honom lugnande på ryggen.
”Zayn it’s gonna be okay”
”How do you know that, maybe she is gone forever, maybe today was the last day I saw her and kissed her!” säger han och snyftar.
”It’s my fault” säger han sedan.
”No Zayn, we don’t know what happened to her yet so it’s nobody’s fault!” Säger Alice och möter min blick.
_____________________________________________________________________________
Nu händer det lite grejer här! Vad tror ni kommer hända, kommer dem någonsin att hitta Thilda? /Tilde
