theonedirectionstory

Senaste:

”Vem ska ha få välja säng först?” frågar Alice.

”Vi lottar”, säger Thilda och ler.

Hon tar fram ett sugrör och en sax och klipper det i tre olika stora delar. Sedan sätter hon dem i sin hand så att man inte ser vilken som är längst.

”Okej, den som får det längsta får välja först” Alice drar först hennes bit är ganska lång. Sedan är det min tur, jag ser att min inte är alls lika lång som Alice bit hon väljer en av de på samma sida, den som var längst ifrån fönstret. Thildas bit var kortast så nu är det min tur. Jag bestämmer mig för den som står själv vid ena väggen. Vi tar in våra väskor i sovrummet och hänger in kläderna i de tre lika stora garderoberna, mina kläder får precis plats, Thilda har som vanligt för mycket och får vika mycket eftersom galgarna inte räcker och Alice har nästan för lite kläder fast hon har ju nästan alltid jeans på sig så det gör väl inte så mycket.

Thildas perspektiv:

Såklart måste garderoben vara för liten, jag ska köpa fler galgar sedan när vi är nere på stan och jag kommer ju säkert att köpa mer kläder här. Vi bestämmer att vi ska gå ut och leta upp några bra mataffärer lite senare. Då hör vi hur det ringer på dörren.

______________________________________________________________________________________________

Isabelles perspektiv:

Thilda och Alice slänger sig ner i sina sängar och båda tar upp sina mobiler. Just då ringer det på dörren.

”Jag öppnar!” säger jag medans jag går ut från rummet. Thilda och Alice grymtar till svar. Jag går till hallen och undrar vem det är som kommer. Vi känner ju ingen i London, eller de ända vi känner är ju killarna från One Direction. Fast de känner vi ju knappt ändå. Och pizza har ingen beställt, tror jag. Jag öppnar dörren och där står en kille med en blond rufsig frisyr, och ett léende på läpparna. Han har en vit t-shirt på sig och vanliga blåa jeans.

”Ehm, hello, who are you?” säger jag och tittar frågande på honom medans jag ler.

”Oh, sorry, I’m Leo”, säger han och sträcker fram handen. Jag besvarar det och sträcker fram min hand. ”I’m your neighbour, I live one floor up.” Han pekar mot trappan.

”Oh, okey, I’m Isabelle”, säger jag. Just då kommer Alice och Tilda ut till hallen, antagligen för att se vem jag står och pratar med. ”And this is my two best friends, Alice and Thilda.”

De kommer fram och hälsar de med.

”We just moved from Sweden today”, säger jag och tittar på honom.

”Oh, I’m sorry, did I disturbed you?” frågade han och tittade lite ängsligt.

”No, it’s okey, do you want to come in?” säger jag, mest för att vara snäll även fast han verkar som en bra kille. Men vi hade ju faktiskt lite att ta tag i.

”No, I just came to say hello, I was going to meet a friend but see you later”, sa han.

”Okey, see you later, bye”, säger jag och vinkar lite diskret. Han vinkar tillbaka och börjar gå ner för trappan. Jag tittar efter honom. Tänk vad många killar man kan möta på en dag.

”Någon som är kär?” skämtar Thilda och blinkar.

”Haha, nej, inte direkt, jag känner ju inte honom så nej”, säger jag och himlar med ögonen.

”Men snygg var han ju i alla fall, det kan du ju inte neka”, säger Alice och blinkar.

Jag skrattar bara, de andra också. Vi går in i vårat rum igen, alla sätter sig i varsin säng.

”Okej, men nu måste vi alla fall ut och köpa lite saker, mat, kastruller, tallrikar, bestick och sånt”, säger Alice, jag och Thilda nickar.

”Sen måste vi köpa sängkläder, galgar, speglar och mattor”, säger Thilda.

”Och kanske tändstickor, ljus, och annat?” säger jag. Thilda och Alice börjar skratta. Jag undrar vad som är så roligt. ”Vad är det med er då?”

Jag tittar med en anklagande blick på de. Det slutar skratta men ler fortfarande. Jag struntar i de och fortsätter:

”Alice, du kan köpa saker till köket, Thilda, du köper saker till vårat rum och jag köper mat?” säger jag. De nickar.

En kvart senare står alla klara i hallen redo att handla, jag tar min väska, och går ut genom dörren sist. Jag låser dörren och går efter Thilda och Alice.

”Har båda med sig nycklar nu?” frågar jag när vi gått ut genom porten.

”Ja mamma”, säger båda samtidigt och vi alla börjar skratta.

Sen går vi åt olika håll, jag går mot en stor mataffär i närheten. Jag går in och det är nästan inget folk alls. Jag tycker det är ganska skönt, man kan ta det lugnt och gå för sig själv, sen är det inte så högljudt. Jag går mot mjölken och tar två paket, sen köper jag nutella, sirap, jordnötssmör, mjöl, bröd, kaffe, chokladpulver och annat nödvändigt och gott. Jag bestämmer mig för att köpa något gott godis som vi kan ha om vi blir sugna, jag tror inte det kommer hålla särskilt länge eftersom att Alice är värsta gottegrisen men gör det ändå. Just som jag står där och ska välja hör jag en röst bakom mig. Den är bekant.

”Buy this, they are very tasty”, säger rösten. Jag vänder mig om och där står Harry. Han ler lite mot mig.

”Hi Harry, nice to meet you here”, säger jag och skakar hans hand.

”Why are you always shake hands?” säger han och flinar.

”Always? You have met me one another time”, säger jag medans jag rynkar ögonbrynen och skrattar lite. ”But you said this tasty? Well, then I buy them.”

Han skrattar åt mig och följer efter mig till kassan. Det är två framför oss. Harry håller i fyra Haribo-påsar.

”Do you like this candy?” säger jag och pekar på påsarna.

”Yes I do!” säger han och gör tummen upp.

Jag flinar mot honom går fram för att betala allt jag har köpt. Jag går ut från affären och känner hur tunga påsarna är tillsammans. Det hade jag såklart inte tänkt på. Det hade ingen tänkt på, jag får väl gå ändå. Harry kommer ut från affären samtidigt som jag börjar gå hemåt.

”Should I drive you home?” frågar han och jag tittar upp mot honom.

”No, it’s okey”, säger jag och ler lite, gulligt att han vill skjutsa mig.

”Come on, my car is right over there”, säger han och pekar på en bil.

”Are sure? My apartment is in that direction”, jag pekar åt vänster.

”Of course”, han kommer mot mig och tar alla påsarna. Han går mot sin bil och jag går efter honom förvånat men tacksamt. Han ställer in påsarna i framsätet och han sätter sig vid ratten. Jag går lydigt och sätter sig bredvid honom i framsätet. Han startar bilden och kör hem åt det hållet jag hade pekat på förut. När vi kommer fram till porten går jag ut ur bilen, sen tar jag mina tre påsar och är på väg att stänga bildörren men han stoppar mig.

”I can’t wait to see you again”, säger han och ler sitt fina léende.

Jag tittar ner i marken för att han inte ska se att jag rodnar.

”Yeah, me too”, säger jag långsamt och ler lite.

Han vinkar till mig när han kör därifrån och jag står där länge och ler stort, utan att tänka mig för. Tänk att någon kan göra en så lycklig, genom att bara le mot en.

”Vad håller du på med?” frågar Thilda och skrattar. Alice står bredvid henne. Jag ruskar lite på huvudet men ler fortfarande.

”Eh, ingenting”, jag slår snabbt in koden, och går in genom porten. Jag ser inte Alice och Thilda men jag hör att fnissar till lite, sen kommer de efter mig.

Hela kvällen är jag glad, för att jag har träffat en fin kille som jag förhoppningsvis kommer få träffa fler gånger, att jag har flyttat till London och för att jag har de allra finaste vännerna.