theonedirectionstory

Senaste:

Isabelles perspektiv:

”Can I have your number?” frågar han, nästan lite blygt när jag har tagit av mig mina hörlurar.

”Yes, of course”, jag tar hans Iphone och skriver in mitt nummer, sen sätter jag på mig mina hörlurar igen. Det är bara några minuter kvar innan jag, Thilda och Alice officiellt har flyttat till London, jag känner att jag blir ännu mer taggad. Jag har funderat på lägenheten, hur jag vill att inredningen ska se ut, vem som ska laga mat och hur det ser ut runt omkring. Våra föräldrar hade tillsammans med oss hittat en bra lägenhet, och den var visst ganska stor. Jag längtade verkligen nu!

_______________________________________________________________________

Thildas perspektiv:

När knappen med säkerhetsbältet på börjar lysa känner jag hur det pirrar i magen. Jag och Zayn hade precis bytt nummer och han hade bett mig att höra av sig någon dag om vi hade tråkigt. Eftersom vi hade sommarlov nu och skolan inte skulle börja för än i slutet av augusti så hade vi rätt så mycket tid att ses. Nu är vi på väg ner jag och ser hur både Isabelle och Alice sitter spända i sina stolar och jag ler stort. Zayn kollar på mig och ler han med, och så äntligen så känner jag hur vi slår i marken. När vi har landat så tar vi vårt handbagage och kliver ur planet, klockan är halv två och solen lyser starkt. När vi går in på flygplatsen och så känner jag hur någon knackar mig på axeln. Jag vänder mig om det är Zayn han ger mig en kram och säger att vi måste ses snart igen. Jag ler stort, sedan går han iväg till de andra killarna de vinkar åt oss vi vinkar tillbaka.

”Vi är i London” hör jag Isabelle ropa. Jag skrattade och kollade på Alice som också skrattade.

Alice perspektiv:

När jag skulle ta upp min mobil ur väskan för att ringa mamma som vi lovat att göra när vi var framme, så hittade jag en lapp där det stod: Nice to meet you hope to see you soon! /Niall x och ett telefonnummer. Han måste ha lagt den där när jag var på toaletten på planet. Vad gulligt tänkte jag och log stort. Sedan ringde jag till mamma.

”Hej gumman är ni framme nu?”, sa mamma.

”Ja vi har precis landat.”

”Gick det bra att flyga då?”

”Ja jag var bara lite rädd!”

”Vad bra, och ni har adressen?” Frågade mamma för minst hundrade gången sedan imorse.

”Ja mamma allt kommer gå bra jag lovar, jag ringer dig ikväll när vi har packat upp”

”Hejdå” sa mamma.

”Hejdå” sa jag. När alla hade ringt hem så gick vi ut till rullbandet med väskorna. Först kom min väska sen Isabelles, och sist Thildas knallrosa väska som man kände igen direkt. Vi gick ut till ett ställe där det fanns taxibilar vi hoppade in i en, vi sa adressen till chauffören, och sedan började vi köra.

Isabelles perspektiv:

När taxin stannar så kliver vi ut vid ett höghus på ungefär 5-6 våningar vi vet att en lägenhet där inne är vår. Vi trycker in portkoden som vi alla har lärt oss, 4370, och går in. Det finns både trappor och en hiss. Vi väljer hissen eftersom vi har tunga väskor. Jag trycker på trean, där vår lägenhet ligger. Det finns tre stycken andra lägenheter på vår våning. När vi kommer ut från hissen är det ganska mörkt eftersom tapeterna är mörka och det lyser bara en liten lampa i hörnet. Bredvid hissen finns det trappor som leder högre upp. Alice hittar en knapp som tänder lampan in taket, det blir genast ljusare. Jag tar upp nyckeln som vi fått och öppnar dörren till vår nya lägenhet. Som vi har längtat! När vi kommer in genom dörren välkomnas vi av ljus från ett stort fönster. Väggarna var vita och framför oss står det träfärgat köksbord med matchande skinnstolar. Precis framför fönstret står en cremefärgad soffa, ett soffbord och under bordet är det en matta. På sidorna av rummet är det dörrar. På den högra sidan om oss är det en dörr, och på den vänstra sidan är köket, det är vita bänkar och skåp. Toaletten är precis bredvid köket och det har två kranar, en dusch, ett badkar och sen fanns det plats för alla våra saker.

”Vi måste kolla rummet nu!” utropar Alice och springer först till vårat rum. Därinne står det två sängar på den vänstra sidan och en säng på den högra sidan. Det första man ser när man kommer in i rummet är garderoberna. På sidan av sängarna står små bord och mitt i rummet finns det en rund matta.

”Vem ska ha få välja säng först?” frågar Alice.

”Vi lottar”, säger Thilda och ler.

Hon tar fram ett sugrör och en sax och klipper det i tre olika stora delar. Sedan sätter hon dem i sin hand så att man inte ser vilken som är längst.

”Okej, den som får det längsta får välja först” Alice drar först hennes bit är ganska lång. Sedan är det min tur, jag ser att min inte är alls lika lång som Alice bit hon väljer en av de på samma sida, den som var längst ifrån fönstret. Thildas bit var kortast så nu är det min tur. Jag bestämmer mig för den som står själv vid ena väggen. Vi tar in våra väskor i sovrummet och hänger in kläderna i de tre lika stora garderoberna, mina kläder får precis plats, Thilda har som vanligt för mycket och får vika mycket eftersom galgarna inte räcker och Alice har nästan för lite kläder fast hon har ju nästan alltid jeans på sig så det gör väl inte så mycket.

Thildas perspektiv:

Såklart måste garderoben vara för liten, jag ska köpa fler galgar sedan när vi är nere på stan och jag kommer ju säkert att köpa mer kläder här. Vi bestämmer att vi ska gå ut och leta upp några bra mataffärer lite senare. Då hör vi hur det ringer på dörren.