Being the way that you're is enough - del 1
Isabelles perspektiv:
Jag sitter på flygplatsen tillsammans med mina två bästa vänner Alice och Thilda. För ett halvår sen hade jag, Alice och Thilda bestämt oss för att uppfylla en av våra drömmar. För två månader sen hade vi tagit studenten och nu skulle vi alltså göra det vi velat göra länge, flytta till London. Alla tre var ganska nervösa men vi tänkte att det skulle gå bra ändå, vi hade ju varandra. Alice satt och tittade sig oroligt omkring medans hon satt och trummade med fingrarna på knäna. Till slut sa jag till henne.
"Alltså Alice, det är lugnt", sa jag och skrattade på henne.
Hon log mot mig och slutade trumma.
"Förlåt, jag är bara lite nervös för att flyga", svarade hon och log lite. "Sen ska vi ju vara borta från våra familjer också."
Jag klappade henne lite lätt på axeln."
"Äh, det kommer gå hur bra som helst", sa jag. "Thilda och jag är ju med dig också."
Thilda tittade upp mot mig när hon hörde sitt namn, hon satt med sin mobil som vanligt.
Alice brukade inte flyga så ofta, hon hade bara flygt två gånger i sitt liv och det var när hon och hennes familj åkte till Grekland när hon var 6 år och när jag, Thilda och hon åkte med våra mammor till New York. Det var en av det roligaste resor jag har gjort.
Jag tog upp mina vita urbanears och satte på Håkan Hellström, jag blir alltid lugn av att lyssna på hans låtar, det är när jag lyssnar på honom jag kan slappna av mest. Jag stampade med min högra fot i golvet på vänthallen i takt med musiken. Thilda och Alice tittade på mig, sen tittade dom på varandra och skrattade.
"Vad? Frågade jag.
"Du gör alltid sådär när du lyssnar på Håkan Hellström", sa Thilda och skrattade igen. Jag skakade på huvudet som att visa att jag inte brydde mig och sätte på hörlurarna igen. Jag längtade så att jag nästan sprack, jag har varit i London en gång tidigare. Det var när jag var tio år gammal och det enda vi gjorde var att shoppa gå på Madame Tussauds typ. Jag kommer ihåg att jag köpte en Hannah Montana hoddie som jag älskade jättemycket, jag var till slut tvungen att slänga den för att den var full med hål och alldeles urtvättad. Thilda visar något på sin mobil. Alice gjorde en tummen upp, jag tog av mig hörlurarna.
"Vad är det ni tittar på?" frågar jag och tittar på Thilda.
"Titta", sa hon och gav mig mobilen. På bilden var det fem killar.
"Nej, säg inte att det där är något överskattat pojkband?" sa jag och suckade.
Thilda nickade.
"Jo, det är det, men överskattade eller inte så är det faktiskt riktigt snygga", sa Thilda och tog tillbaka mobilen.
Jag ryckte på axlarna, jag hade inte tittat så noga på bilden men fula var de i och för sig inte.
"Vad heter de förresten?" frågar jag Thilda.
"Eh, de heter One Direction", svarade hon.
"Jag kan sätta på deras populäraste låt", säger Alice som har lyssnat på vad vi har pratat om.
Jag ger henne min mobil och hon sätter på en låt.
"Titta på videon", säger hon. "Låten heter What makes you beautiful."
Jag tittar klart på hela videon, låten är ganska simpel och killarna är ju faktiskt väldigt söta. När jag lyssnat klart sätter jag på Håkan igen, då känner jag mig hemma, nej, One Direction är inget jag skulle lyssna på dagligen.
Alice perspektiv:
Jag gick in på facebook på mobilen och då hade Elsa i våran klass lagt upp en status och en bild om att hon hade träffat One Direction, dom var tydligen i Sverige just nu och så skulle dom tydligen åka hem till London idag.
"Elsa skriver att One Direction bor i London, vi kanske träffar dem", säger jag på skämt.
"Ja säkert", säger Thilda och skrattar lite. Snart ropar någon ut i högtalarna att det är dags att börja gå på planet. Vi reser oss snabbt upp, tar vårat handbagage och ställer oss i kön för att kliva på. När vi går i genom tunneln till planet tror jag att det pirrar i magen på oss alla lika mycket. Jag tittar på de andra och de tittar tillbaka på mig. Alla ler och sen går vi på planet, nu ska vi äntligen flytta, ända till London!
De fanns ganska lite platser som vi kunde sitta allihopa på men tillslut hittade vi några som var ganska nära varandra. Jag satt mig bredvid två killar, båda hade solglasögon, och mössa på sig. de pratade engelska med varandra. Isabelle satt bredvid mig på andra sidan, och Thilda bakom mig. Jag tog upp min bok som jag jag tänkte jag skulle börja läsa på planet, de passade bra så kunde jag underhålla mig själv hela resan. Jag älskade att läsa, jag var den som hade läst mest av mig, Isabelle och Thilda.
Isabelle satt och lyssnade på musik och Thilda lika så. Jag satte mig bekvämt och började läsa min bok.
Planet startade efter en stund och jag slutade att läsa tvärt. Jag slog igen boken och blev lite orolig. Isabelle och Thilda märkte inget, det kändes bra för de kanske skulle tycka att jag var konstig även fast de visste att jag var orolig för flygresan.
"Are you scared?" sa killen bredvid mig.
"Yes, a little bit", svarade jag och log lite blygt på honom.
"Why? It's not dangerous, it's a bigger chance that you die in a caraccident", sa han.
"Haha, okey, that's good to know" sa jag och skrattade lite. Det kanske inte var så farligt att flyga? Jag dök ner i min bok igen. Jag gillade inte när man skulle börja läsa en bok och den var trög.
"I forget to ask, what's your name?" sa han till mig efter en stund och avbröt mig i mitt läsande.
"My name is Alice, and you?" sa jag och log mot honom.
"My name is Niall", sa han och log brett.
"Anyway, why are you going to London?" sa han till mig.
"Me and my friends are moving to London, that's gonna be great", sa jag. "How about you?"
"I live there", sa han. "What do you read?"
"The name is "Må döden sova" ", svarade jag. "It's a swedish book." La jag till.
"That's nice, the only book I have read is "To kill a Mockingbird" ", sa han och jag började skratta.
"But how old are you?" frågade jag honom och tänkte att det kunde ju faktiskt vara bra att veta.
"I'm 19 years old, and you?" sa han.
"I'm 18, my friends too", svarade jag och pekade på Isabelle och sen på Thilda.
Han nickade och lutade sig tillbaka i stolen, jag antog att han ville vila.
Jag petade på Isabelle.
"Killen bredvid mig är riktigt schyst", sa jag. "Och snygg också."
Hon flinade.
"Alltså Alice du har ju inte ens sett hans ansikte, han har ju solglasögon och mössa", svarade hon. "Undra egentligen varför han har solglasögon, vi är ju liksom inte utomhus."
Jag ryckte på axlarna.
"Men jag ser att han är snygg, även fast jag inte ser hans ansikte eller huvud", sa jag och skrattade till lite.
Thildas perspektiv:
Jag sänker musiken lite och kollar på de som sitter brevid mig, på ena sidan sitter en gammal gubbe som luktar öl, och på andra sidan så sitter en kille i min ålder med svart hår som ser väldigt stylat ut. Han har på sig ett par Ray-Ban solglasögon och en svart t-shirt, han luktar iallafall gott. Nu är vi äntligen på väg upp i luften, jag känner hur jag trycks bakåt när planet lyfter.
När vi har åkt en stund så har gubben bredvid mig somnat, han snarkar ljudligt och dreglar lite jag känner hur han lutar sig närmre och närmre mig, till slut som lutar han sig mot min axel jag rycker till. Jag känner hur det blir blött på min axel och när kollar dit ser jag gubben dreglar på mig och hans mun stinker verkligen sprit. Killen bredvid mig kollar på mig och på gubben sedan frågar han på engelska.
"Do you know him?" frågade han.
"Actually not", sa jag och skrattade lite.
"Okay, but why did he sleep on your shoulder?" frågade han och tittade undrande på mig.
"UH!" sa jag och puttade bort honom så att han hamnade på andra sidan av stolen.
Killen skrattade lite sedan räckte han mig en servett som jag torkade bort gubbens dregel med.
"Thanks!, sa jag.
"Your welcome. So, what's your name?" frågade han.
"Oh, sorry, my name is Thilda", sa jag. "And what's yours?"
"No worries, my name is Zayn", svarade han och räckte fram sin hand. Jag skrattade men skakade sen hans hand.
Alice tittade bak på mig.
"Sa han att han hette Zayn?" sa hon och tittade på mig förvånat.
"Ja, det gjorde han", sa jag och ryckte på axlarna. "Vad är det med det då?"
"Då vet jag vart de är i från!" sa hon och hoppade till lite i sin stol.
_____________________________________________________________________________________________
Kommentera vad du tyckte, vi tål kritik och vill gärna ha tips. Hoppas ni gillar det, vi ska försöka uppdatera nya delar varje dag! /Tilde & Izabella
Jag sitter på flygplatsen tillsammans med mina två bästa vänner Alice och Thilda. För ett halvår sen hade jag, Alice och Thilda bestämt oss för att uppfylla en av våra drömmar. För två månader sen hade vi tagit studenten och nu skulle vi alltså göra det vi velat göra länge, flytta till London. Alla tre var ganska nervösa men vi tänkte att det skulle gå bra ändå, vi hade ju varandra. Alice satt och tittade sig oroligt omkring medans hon satt och trummade med fingrarna på knäna. Till slut sa jag till henne.
"Alltså Alice, det är lugnt", sa jag och skrattade på henne.
Hon log mot mig och slutade trumma.
"Förlåt, jag är bara lite nervös för att flyga", svarade hon och log lite. "Sen ska vi ju vara borta från våra familjer också."
Jag klappade henne lite lätt på axeln."
"Äh, det kommer gå hur bra som helst", sa jag. "Thilda och jag är ju med dig också."
Thilda tittade upp mot mig när hon hörde sitt namn, hon satt med sin mobil som vanligt.
Alice brukade inte flyga så ofta, hon hade bara flygt två gånger i sitt liv och det var när hon och hennes familj åkte till Grekland när hon var 6 år och när jag, Thilda och hon åkte med våra mammor till New York. Det var en av det roligaste resor jag har gjort.
Jag tog upp mina vita urbanears och satte på Håkan Hellström, jag blir alltid lugn av att lyssna på hans låtar, det är när jag lyssnar på honom jag kan slappna av mest. Jag stampade med min högra fot i golvet på vänthallen i takt med musiken. Thilda och Alice tittade på mig, sen tittade dom på varandra och skrattade.
"Vad? Frågade jag.
"Du gör alltid sådär när du lyssnar på Håkan Hellström", sa Thilda och skrattade igen. Jag skakade på huvudet som att visa att jag inte brydde mig och sätte på hörlurarna igen. Jag längtade så att jag nästan sprack, jag har varit i London en gång tidigare. Det var när jag var tio år gammal och det enda vi gjorde var att shoppa gå på Madame Tussauds typ. Jag kommer ihåg att jag köpte en Hannah Montana hoddie som jag älskade jättemycket, jag var till slut tvungen att slänga den för att den var full med hål och alldeles urtvättad. Thilda visar något på sin mobil. Alice gjorde en tummen upp, jag tog av mig hörlurarna.
"Vad är det ni tittar på?" frågar jag och tittar på Thilda.
"Titta", sa hon och gav mig mobilen. På bilden var det fem killar.
"Nej, säg inte att det där är något överskattat pojkband?" sa jag och suckade.
Thilda nickade.
"Jo, det är det, men överskattade eller inte så är det faktiskt riktigt snygga", sa Thilda och tog tillbaka mobilen.
Jag ryckte på axlarna, jag hade inte tittat så noga på bilden men fula var de i och för sig inte.
"Vad heter de förresten?" frågar jag Thilda.
"Eh, de heter One Direction", svarade hon.
"Jag kan sätta på deras populäraste låt", säger Alice som har lyssnat på vad vi har pratat om.
Jag ger henne min mobil och hon sätter på en låt.
"Titta på videon", säger hon. "Låten heter What makes you beautiful."
Jag tittar klart på hela videon, låten är ganska simpel och killarna är ju faktiskt väldigt söta. När jag lyssnat klart sätter jag på Håkan igen, då känner jag mig hemma, nej, One Direction är inget jag skulle lyssna på dagligen.
Alice perspektiv:
Jag gick in på facebook på mobilen och då hade Elsa i våran klass lagt upp en status och en bild om att hon hade träffat One Direction, dom var tydligen i Sverige just nu och så skulle dom tydligen åka hem till London idag.
"Elsa skriver att One Direction bor i London, vi kanske träffar dem", säger jag på skämt.
"Ja säkert", säger Thilda och skrattar lite. Snart ropar någon ut i högtalarna att det är dags att börja gå på planet. Vi reser oss snabbt upp, tar vårat handbagage och ställer oss i kön för att kliva på. När vi går i genom tunneln till planet tror jag att det pirrar i magen på oss alla lika mycket. Jag tittar på de andra och de tittar tillbaka på mig. Alla ler och sen går vi på planet, nu ska vi äntligen flytta, ända till London!
De fanns ganska lite platser som vi kunde sitta allihopa på men tillslut hittade vi några som var ganska nära varandra. Jag satt mig bredvid två killar, båda hade solglasögon, och mössa på sig. de pratade engelska med varandra. Isabelle satt bredvid mig på andra sidan, och Thilda bakom mig. Jag tog upp min bok som jag jag tänkte jag skulle börja läsa på planet, de passade bra så kunde jag underhålla mig själv hela resan. Jag älskade att läsa, jag var den som hade läst mest av mig, Isabelle och Thilda.
Isabelle satt och lyssnade på musik och Thilda lika så. Jag satte mig bekvämt och började läsa min bok.
Planet startade efter en stund och jag slutade att läsa tvärt. Jag slog igen boken och blev lite orolig. Isabelle och Thilda märkte inget, det kändes bra för de kanske skulle tycka att jag var konstig även fast de visste att jag var orolig för flygresan.
"Are you scared?" sa killen bredvid mig.
"Yes, a little bit", svarade jag och log lite blygt på honom.
"Why? It's not dangerous, it's a bigger chance that you die in a caraccident", sa han.
"Haha, okey, that's good to know" sa jag och skrattade lite. Det kanske inte var så farligt att flyga? Jag dök ner i min bok igen. Jag gillade inte när man skulle börja läsa en bok och den var trög.
"I forget to ask, what's your name?" sa han till mig efter en stund och avbröt mig i mitt läsande.
"My name is Alice, and you?" sa jag och log mot honom.
"My name is Niall", sa han och log brett.
"Anyway, why are you going to London?" sa han till mig.
"Me and my friends are moving to London, that's gonna be great", sa jag. "How about you?"
"I live there", sa han. "What do you read?"
"The name is "Må döden sova" ", svarade jag. "It's a swedish book." La jag till.
"That's nice, the only book I have read is "To kill a Mockingbird" ", sa han och jag började skratta.
"But how old are you?" frågade jag honom och tänkte att det kunde ju faktiskt vara bra att veta.
"I'm 19 years old, and you?" sa han.
"I'm 18, my friends too", svarade jag och pekade på Isabelle och sen på Thilda.
Han nickade och lutade sig tillbaka i stolen, jag antog att han ville vila.
Jag petade på Isabelle.
"Killen bredvid mig är riktigt schyst", sa jag. "Och snygg också."
Hon flinade.
"Alltså Alice du har ju inte ens sett hans ansikte, han har ju solglasögon och mössa", svarade hon. "Undra egentligen varför han har solglasögon, vi är ju liksom inte utomhus."
Jag ryckte på axlarna.
"Men jag ser att han är snygg, även fast jag inte ser hans ansikte eller huvud", sa jag och skrattade till lite.
Thildas perspektiv:
Jag sänker musiken lite och kollar på de som sitter brevid mig, på ena sidan sitter en gammal gubbe som luktar öl, och på andra sidan så sitter en kille i min ålder med svart hår som ser väldigt stylat ut. Han har på sig ett par Ray-Ban solglasögon och en svart t-shirt, han luktar iallafall gott. Nu är vi äntligen på väg upp i luften, jag känner hur jag trycks bakåt när planet lyfter.
När vi har åkt en stund så har gubben bredvid mig somnat, han snarkar ljudligt och dreglar lite jag känner hur han lutar sig närmre och närmre mig, till slut som lutar han sig mot min axel jag rycker till. Jag känner hur det blir blött på min axel och när kollar dit ser jag gubben dreglar på mig och hans mun stinker verkligen sprit. Killen bredvid mig kollar på mig och på gubben sedan frågar han på engelska.
"Do you know him?" frågade han.
"Actually not", sa jag och skrattade lite.
"Okay, but why did he sleep on your shoulder?" frågade han och tittade undrande på mig.
"UH!" sa jag och puttade bort honom så att han hamnade på andra sidan av stolen.
Killen skrattade lite sedan räckte han mig en servett som jag torkade bort gubbens dregel med.
"Thanks!, sa jag.
"Your welcome. So, what's your name?" frågade han.
"Oh, sorry, my name is Thilda", sa jag. "And what's yours?"
"No worries, my name is Zayn", svarade han och räckte fram sin hand. Jag skrattade men skakade sen hans hand.
Alice tittade bak på mig.
"Sa han att han hette Zayn?" sa hon och tittade på mig förvånat.
"Ja, det gjorde han", sa jag och ryckte på axlarna. "Vad är det med det då?"
"Då vet jag vart de är i från!" sa hon och hoppade till lite i sin stol.
_____________________________________________________________________________________________
Kommentera vad du tyckte, vi tål kritik och vill gärna ha tips. Hoppas ni gillar det, vi ska försöka uppdatera nya delar varje dag! /Tilde & Izabella
Kommentarer
Trackback
