Being the way that you are is enough - Del 42
Senaste:
En grupp med tjejer står ungefär tio meter ifrån killarna och tittar drömmande på dem medans dem fnissar. Jag tittar på El som suckar lite tyst, Louis och Zayn reser sig upp när vi kommer fram och tjejerna fnissar lite mera. Zayn räcker mig min väska och jag hänger den över axeln. Jag tittar bort mot tjejklungan igen och ser att dem alla har tagit upp sina mobiler och fotar oss. Jag vänder mig snabbt om. Dem har säkert redan tagit flera bilder så det spelar nog ingen roll. Det har nog inte läckt ut en att jag och Zayn är ett par. Jag har nästan inte sätt några bilder alls heller, så man kan väl säga att vi har haft tur. Men jag vet faktiskt inte när Zayn hade tänkt att vi skulle gå ut med det. Vi styr stegen mot salongen, hoppas att dem där tjejerna inte ska in på samma bio tänker jag tyst. Men ibland så har man väl otur tänker jag sedan när jag ser dem närma sig samma salong som oss.
___________________________________________________________________________________
Thildas perspektiv:
Vi har precis ätit middag och är på väg hem. Då så kommer vi till korsningen där vi ska skiljas. Jag kramar om Eleanor.
”It was really nice to meet you!” Säger hon och ler stort.
”You too!” Säger jag. Jag har fått hennes mobil nummer och en order att ringa någon dag så att vi kan träffas. Jag kramar Louis också.
”Bye Boo bear” säger jag.
”Bye and don’t call me that!” Säger han och gör en lite sur min.
”Are you sure that you want to go home by yourself?” Viskar Zayn i mitt öra och jag nickar till honom. Klockan är ju faktiskt bara nio. Jag kysser honom snabbt och vinkar till dem andra innan jag går iväg. Jag går ganska fort och tittar ner på mina fötter. Jag hör steg bakom mig och vänder på huvudet så att jag skymtar personen bakom mig. Det är en kille i tjugoårsåldern med trashiga kläder och en cigarett i handen. Jag känner hur det kryper lägst ryggraden och ryser lite. Jag svänger runt ett hörn och killen också. Jag får en känsla av att han följer efter mig eller något, jag sneglar bakåt igen och han går med huvudet nere i handen där han har sin mobil. Jag svänger igen, han följer med. Jag börjar gå ännu snabbare och andas lite fortare. På andra sidan gatan står en kille som ser ungefär likadan ut som han som går bakom mig. Han kanske bara skulle möta honom tänker jag lättat. Han tittar upp när han ser killen och går över gatan. När han är framför mig så stannar han.
”You’re right she’s really hot!” Säger han och tittar på killen bakom.
”Do you want some company home to your bed, and nice bum by the way!” Säger han hotfullt och stäcker handen bakom mig.
”Don’t touch me!” Säger jag och han kommer ännu lite närmare mig. Jag gör ett försök att springa iväg men han tar tag i min hand.
”Hey, we make it easy, if you do what we say you don’t get hurt, right” säger killen som står framför mig. Jag drar loss min hand, tar ett snabbt steg åt sidan och springer. Varför måste det vara folktomt just här, tänker jag med gråten i halsen. Jag hör hur han kommer närmre och så drar någon tag i mitt ben så att jag ramlar på gatan. Killen som stod bakom mig håller fast mig hårt och dem trycker upp mig mot väggen.
”What did I tell you?” Är det sista jag hör innan dem trycker upp en tygbit med något som luktar starkt på, framför min mun och näsa.
Isabelles perspektiv:
Jag går fram och tillbaka i lägenheten och Alice som sitter på en stol framför köksbordet försöker att lugna mig.
”Bella, hon kommer snart jag lovar dig”
”Alice klockan är snart elva hon sa att hon skulle på bio!”
”Prova och ring igen då!” Säger hon sedan och suckar. Jag plockar upp min mobil och ringer för säkert tionde gången. Fortfarande inget svar. Jag börjar att få lite panik nu.
”Hon svarar inte Alice vad ska vi göra?”
”Hon kanske är hos Zayn?” Föreslår hon.
”Hon skulle väl ha sagt till i så fall” säger jag.
”Vi kan aldrig veta?” säger hon och jag plockar upp min mobil igen.
”Jag ringer till honom” jag letar upp Zayns nummer i min kontaktlista och ringer. Han svarar efter tre signaler.
”Hello it’s Zayn”
”Hi Zayn it’s Isabelle, is Thilda with you?” Frågar jag och känner hur gråten börjar komma.
”Isn’t she with you two?” Frågar han och några tårar trillar ner för min kind. Jag gråter sällan men det här är allvarligt.
”No, she hasn’t come home yet!” Säger jag och snyftar lite.
”Wait, I come to your apartment and I take the boys with me!” Säger han och lägger på. Efter fem minuter så ringer det på dörren och killarna kommer in. Vi drar fram några stolar framför soffan så att alla ska få plats.
”You’ve called her, right?” Frågar Liam.
”Yeah, I’ve called about ten times but she don’t answer!” Säger jag och börjar snyfta igen. Harry som sitter bredvid mig i soffan lägger sin arm om mig.
”We’re going to find her” säger han.
”She is maybe sad about these bad things people write about her on Twitter?” Säger Niall och jag tittar oförstående på honom.
”What things?” Frågar jag och Zayn i munnen på varandra. Alla i rummet tittar nu på Niall för att få ett svar.
”Well its pictures of you at the cinema, and people don’t know who she is yet. They write that she was ugly, fat, a bitch, a slit and a whore and that she should leave you alone!” säger han och då så lägger Zayn ansiktet i händerna. Jag förstår att det här är minst lika jobbigt för honom. Louis som inte har sagt något sedan dem kom (vilket är väldigt ovanligt) stryker honom lugnande på ryggen.
”Zayn it’s gonna be okay”
”How do you know that, maybe she is gone forever, maybe today was the last day I saw her and kissed her!” säger han och snyftar.
”It’s my fault” säger han sedan.
”No Zayn, we don’t know what happened to her yet so it’s nobody’s fault!” Säger Alice och möter min blick.
_____________________________________________________________________________
Nu händer det lite grejer här! Vad tror ni kommer hända, kommer dem någonsin att hitta Thilda? /Tilde
