theonedirectionstory

Senaste:

”Zayn it’s gonna be okay”

”How do you know that, maybe she is gone forever, maybe today was the last day I saw her and kissed her!” säger han och snyftar.

”It’s my fault” säger han sedan.

”No Zayn, we don’t know what happened to her yet so it’s nobody’s fault!” Säger Alice och möter min blick.

_____________________________________________________________________________

Isabelles perspektiv:

”I know but it was I who left her by herself!”  säger Zayn och några tårar trillar ner på hans kind. Han torkar snabbt bort dem med baksidan av sin högra hand.

”But you asked if it was okay, right?” Frågar Alice och Zayn nickar och tittar ner i golvet.

”Should we call the police, or something?” Frågar Liam

”We’ll do that tomorrow if she hasn’t come home then” säger jag.

”She is not gone official before it has gone twenty-four hours” säger Alice.

”Okay, but you guys can sleep here if you want?” Säger jag och dem nickar. Jag och Alice går och hämtar dem två madrasserna som vi äger. Vi hämtar också tre uppsättningar med sängkläder eftersom någon får sova på soffan.

”Who wants the mattresses?” Frågar jag och killarna tittar på varandra. Vi hade redan bestämt att Zayn skulle sova i Thildas säng. Alltså så måste någon sova med mig eller Alice. Fast jag tror nog inte att jag inte kommer att sova så mycket i natt.

”Well I could take one” säger Liam och tittar frågande på dem andra som nickar. Niall ser ut som han ska säga något men tvekar lite och tittar på oss sedan så säger han.

”I can take the other” jag nickar och sedan så vänder jag huvudet mot Harry och Louis.

”Which one of you two should sleep on the sofa?” Louis möter Harrys blick och säger sedan.

”Well I have a girlfriend, so I think it’s better to sleep on the sofa”

”Well, I can sleep with you” säger Harry och tittar, på mig jag nickar, och tänker på förra gången som jag sov i samma säng som honom. Det var hemma hos Zayn. Vi bäddar på madrasserna och i soffan och sedan så går några av oss in i badrummet för att fixa oss.

Thildas perspektiv:

Jag vaknar upp i ett helt mörkt rum som luktar unket. Jag gör ett försök att sätta mig upp då jag märker att jag redan gör det. Mina händer är fastbundna runt någon sorts pelare och det gör fruktansvärt ont i huvudet. Jag fryser lite och kan urskilja mina ben i mörkret. Jag har inga byxor på mig, och ingen tröja heller för den delen. Jag sitter inlåst och fastbunden i ett mörkt rum i bara underkläder, tänker jag och några tårar trillar ner för min kind. Tänk om jag aldrig kommer att komma härifrån, tänk om jag dör här. Då så hör jag nycklar i dörren.

Harrys perspektiv:

Jag ställer mig vid det ena handfatet och börjar borsta mina tänder. Isabelle kommer in i badrummet och ställer sig bredvid mig. Jag spottar ut tandkrämen och ser att Louis som står vi det andra handfatet blinkar åt mig i spegeln. Sedan så går han ut från badrummet, nu är vi själva i badrummet. Isabelle möter min blick i spegeln.

”Do you think we will find her?” Frågar hon.

“Of Course I do, you should never lose hope, and we’ll find her soon you’ll see!” Säger jag och kramar om henne med min ena hand. Hon ler lite grann, och jag ger henne en försiktig puss på kinden. Hon tittar förvånat på mig.

”What are you doing?” Frågar hon och ler lite. Hon känner nog att det är fel tillfälle för sånt, tänker jag och suckar.

”I’m sorry” säger jag.

”I don’t said that I don’t liked it, it just not now” säger hon och ler lite . Jag går in i sovrummet och sätter mig på Isabelles säng och tar upp min mobil. Jag ser att Louis precis har tweetat från sin mobil ”If you lost something try to remember were you saw it last!” har han skrivit och jag retweetar det och lägger ner mobilen på nattduksbordet.

Thildas perspektiv:

”Hey Dave she’s awake!” Ropar killen som står i dörröppningen. Jag kisar emot ljuset och ser att det är det är killen som följde efter mig. Ännu en tår trillar ner för min kind. Killen stannar i dörröppningen och då ser jag en annan figur dyka upp. Det måste vara han den andra killen, Dave. Tänker jag och ser hur han går ner för trappan till rummet där jag sitter. Jag drar upp mina knän så att dem nästan är upp vid hakan.

”What are you crying for, scamp?” Frågar han hotfullt.

“What do you want from me?” Snyftar jag fram.

“Many things scamp!” Säger han igen.

”Don’t call me that!” Ryter jag åt honom och jag ser i ljuset från dörren hur han stelnar till.

En ganska lång del från väldigt många olika perspektiv, vad tycker ni om det blir det rörigt? Ni frågade om mer om Isabelle och Harry, here you go! Vad tycker ni? Komentera! /Tilde