Being the way that you are is enough - Del 36
Senaste:
När jag är klar så studerar jag resultatet i spegeln. Jag blev faktiskt riktigt nöjd, jag hämtar min mousse från TRESemmé och rufsar till det för att få lite mera volym sedan så sprayar jag lockarna med hårspray. Nu är alla klara och klockan är tjugo över sex och vi har ätit middag. Jag lägger på det sista sminket.
”Alltså Thilda du behöver inget smink!” Säger Alice och studerar mig i spegeln jag ler för mig själv.
”Jag tycker det är kul att sminka mig!” Säger jag innan jag snör på mig mina bruna Jeffrey Campbell skor som jag fick av min moster i födelsedagspresent förra året. Jag lägger ner en kofta i min svarta handväska också innan jag går ut igenom dörren där Isabelle och Alice väntar. Jag låser och vi går ut igenom dörren.
Thildas perspektiv:
När jag sätter ena foten på trottoaren så möts jag av värmen. Jag plockar upp min mobil ur fickan och slår in Zayns nummer.
”Hi lovely!” Svarar han glatt.
”Hi we are outside, how do we get in?”
”I send a man, go to the left side of the arena, until you see a yellow big door”
”Okay, good luck, do I see you after the concert?
”We’ll see bye!”
”Bye and good luck again!”
”Thanks!” Säger han innan han lägger på. Jag pekar åt vänster och vi börjar gå. Arenan är ganska så stor så det tar ett tag och det hjälper inte direkt med alla fansen som står i vägen och skriker rakt i ansiktet på en. Till slut så ser vi en gul dörr och vi går emot den. Då kommer en man ut och tittar undrande på oss.
”Are you Thilda, Isabelle and Alice?” Frågar han.
”Yeah!”
”Okay, this way!” Säger han och vi går in igenom dörren efter mannen. När vi är framme vid scenen så säger han till oss att vi ska stå längst fram på parketten så vi går fram dit och ställer oss precis framför scenen. När vi har stått där i över tjugo minuter så släpps dem andra in. Och vi blir snabbt omringade av en massa fans, jag känner blickar i ryggen men bryr mig inte om det. När det är fullt på arenan och allt är i ordning så släcks ljuset och en film på killarna spelas upp på skärmen. Five four three two one. Räknar publiken ner och sedan så ser jag fem stycken välbekanta ansikten på scenen.
”We’re like Na na na, then we’re like yeah yeah yeah” sjunger dem och alla andra inne på arenan. När Zayn sjunger sitt solo i Moments så får jag gåshud och jag tror han såg det för han blinkade åt mitt håll.
När nästan hela konserten har gått och det är dags för One Thing. Det snöar på scenen och Liam börjar sjunga.
”I’ve tried playing it cool, but when I’m looking at you” Jag ler stort och sedan så börjar dem kasta snöbollar ut i publiken. När det bara finns en kvar så tar Zayn den i handen och kastar den till mig. Jag ler stort emot honom innan jag fångar den. Sedan så ger jag honom en slängkyss och han vinkar lite.
När konserten är slut så går vi ut och sätter oss på en bänk utanför.
”Visst var dem duktiga?” Frågar Alice och vi nickar. Jag tar upp min mobil och ringer till Zayn. Men det är upptaget så jag lägger ner mobilen i fickan igen. Precis då så ringer den.
”Hi Zayn!” Säger jag ”You guys are incredible!” Jag kan nästan höra hur han ler.
”Thank you!”
”So are you free now?”
”Yeah but I’m really tired”
”Okay, but then we can go to your apartment and do some stuff!” Säger jag och fnissar lite.
”Okay, you know the way see ya there in a half an hour”
”Okay” Säger jag och lägger på. Vi hoppar in i en taxi som tar oss tillbaka till lägenheten. När vi är inne så sjunker vi alla ner i soffan. Jag sitter bara där i fem minuter innan jag reser mig upp för att gå.
”Jag går till Zayn” säger jag.
”Okej, sover du där?” Frågar Isabelle
”Maybe?” Säger jag och tar en tandborste och rena kläder och trycker ner dem i en väska innan jag går ut igenom dörren igen.
Andra delen för idag! Wihoooo! Kommentera om du läser. /Tilde xx
Jag läser! Älskar din novell! Den är så välskriven och älskar handlingen! Keep going! :)
Den e skit bra Tilde, love it!
