Being the way that you are is enough - Del 12
Senaste:
”Oh, this is so good” säger jag.
“It’s my mum’s secret recipe” säger han och ler mot mig. Sedan när vi har ätit upp så sätter vi på en film, och sitter och pratar lite. Sedan så känner jag hur trött jag är jag kollar på min mobil klockan är elva.
”I think I have too go now” säger jag och reser mig upp ”Bye” han följer mig till dörren.
”Bye and goodnight” säger han och kramar om mig.
”Goodnight” säger jag innan jag går ut och stänger dörren.
__________________________________________________________________________________
Thildas perpektiv:
När vi kommer hem till Zayn är det mörkt i hela lägenheten. Zayn tänder lampan i hallen. Hallen är tom men det fanns några guldiga krokar där. Jag tar av mig mina skor, det gör Zayn med. Jag går in efter honom. Han tänder så att vi ska se var vi går. Framför mig är det kök och sen ett matbord. Till vänster är det en liten trapp och sen två soffar på båda sidorna av bordet. Under ligger det en lurvig matta. Ovanför sofforna är det ett loft. Jag går närmare och tittar.
”Can I take a look?” frågar jag Zayn. Han nickar ivrigt och jag börjar gå. Han går efter mig.
När jag kommer upp på loftet är det en dubbelsäng där, en tv, ett litet bord, en dator och en liten fotölj. Loftet är högt till tak så ingen av oss slår i huvudet. Jag sätter mig på sängen, den är mjuk. Zayn sätter sig bredvid mig.
”You live very nice”, säger jag.
”Yeah, thanks, but sometimes it’s boring to live by myself, even if I see the lads everyday.”
Jag nickar och lägger mig till rätta på sängen. Zayn slänger sig ner bredvid mig.
”So why did you move to London?” säger Zayn.
”Me and my friends are going to study here for a year, I’m going to study fashion, Alice photography and Isabelle football”, säger jag.
”Does Isabelle play football?” säger han och ser lite förvånad ut, men bara lite.
”Yes, actually she’s really good.”
”That’s really cool, it isn’t many girls who, you know, taking it serious.”
”It isn’t? How do you know that?” säger jag och försöker le lurigt åt honom.
Då skrattar han.
”Why are you laugh?” säger jag.
”You were just looked so funny.”
Jag försöker se förnärmad ut men det går inte så bra för jag börjar också skratta tillslut.
”But tell some things about you”, säger jag när vi båda har slutat skratta.
”Well I’m from Bradford, I can’t swim and I have a mum, dad and three sisters.”
”You can’t swim?! Then I have to teach you soon!”
”Haha, yeah you can always try”, sa han. ”Anyway, do you want something to eat or drink?”
Jag tänker efter och rycker på axlarna.
”I don’t know, like what?”
”I know, come here!” Han tar min hand och drar med mig till köket.
”We can smoothie, if you like it of course.” Han ler sitt fina léende mot mig.
”That’s great, I love smoothie!” svarar jag. Sebastian och jag brukade alltid göra smoothie efter att jag kom hem från skolan. Eftersom att pappa inte fanns längre skaffade mamma ett annat jobb där hon jobbade längre och fick bättre betalt. Hon slet varje dag för oss, vi fick underhålla varandra för det mesta. Men vi klarade det bra, jag och Sebastian hade alltid kommit väldigt bra överens. När pappa dog hade vi varandra hela tiden, vi var de enda som verkligen förstod varandra. Alice och Isabelle försökte hjälpa mig så gott de kunde. Och de lyckades ganska bra men de förstod mig inte. Men det gjorde Sebastian. Jag var ganska ledsen över att jag inte kunde träffa honom så ofta, jag saknade honom. Men vi hade lovat varandra att vi skulle träffas på loven, och till julen skulle jag hem till Sverige. Jag var glad att jag hade Sebastian, ingen förstod mig så bra som honom. Vi vände oss alltid till varandra om något var fel, han var mitt första val. Sen såklart Isabelle och Alice, men han är min bror och det är en helt annan sak.
”Hello Thilda, are you there?” Zayn står och viftar med ena handen framför mitt ansikte.
”Um, sorry, what?”
”What do you want in your smoothie?” säger han mjukt och vänligt. ”I have strawberry, mango, kiwoch tittar i, banana and ananas?”
”Does ananas taste good?” säger jag och tittar undrande på honom.
”I don’t know, but you can always try, maybe it taste good or maybe not.”
”Okey, I’ll try it!”
”That’s good girl!” säger Zayn och börjar skära ananas, sen häller han i yoghurt och sen skär han en banan. Till sig själv gör han kiwi och jordgubb. Det åt alltid jag, Sebastian åt alltid blåbär och hallon. Vi gjorde lite extra för att ge till mamma när hon kom hem från jobbet. Hon var alltid lika tacksam men jag undrar lite om hon inte tröttnade lite på att dricka smoothie varje kväll. Om hon tröttnade visade hon det inte i alla fall, det var ju det ända hon hann äta, sen var hon tvungen att gå och lägga sig. Jag saknar mamma också, även fast vi brukar prata i telefon varje dag. Jag vaknar upp ur mitt tänkande och ser att Zayn har hällt upp smoothien i två glas. Jag tar mitt och sätter mig vid köksbordet. Zayn kommer strax efter mig och sätter sig mitt emot mig.
”What are you thinking about?” Han tittar djupt in i mina ögon. Något i de sa att jag kunde lita på honom, även fast jag inte hade känt honom särskilt länge.
Jag tar ett djupt andetag och börjar berätta.
Alice perspektiv:
Jag sitter själv i lägenheten. Jag tittar på någon film, en kärleksfilm, se de flesta andra, en kille och tjej, de är kära, det blir ett missförstånd, de gör slut, blir ihop och sen lever de lyckliga i alla sina dagar. Jag suckar. Jag är nästan lite sur på Isabelle och Thilda för att de båda gick ut ikväll och här sitter jag hemma själv i en mörk lägenhet och tittar på en värdelös kärleksfilm. Jag önskade att Niall skulle sms:a mig och fråga om vi skulle hitta på något någon dag, då skulle jag inte känna mig lika ensam. Jag reser mig upp och pausar filmen, sen stänger jag datorn och går ut i köket för att ta ett glas vatten. Jag suckar åt mitt ego. Såklart att jag inte kommer vara ensam hela tiden, Niall kommer säkert fråga om vi ska hitta på något snart! Jag ler för mig själv så kommer det vara. Jag försöker intyga mig själv det. Eller? Jag slutar le. Jag är ju bara för konstig ibland. Jag bestämmer mig för att inte bry mig. Det kommer med tiden. Just då öppnas dörren. Först blir jag lite rädd men sen hör jag Isabelles röst.
”Hej, jag är hemma!” säger hon. Hon kommer in i köket till mig.
”Hej, hur gick det med Leo då?” säger jag och sätter mig ner vi bordet.
”Han var jättegullig, men jag vet inte, kanske inte min typ, han var lite för försiktig av sig, jag vill ha en kille som är lite galen.”
”Typ som Harry?” Jag blinkar åt henne, sen dricker jag en klunk av mitt vatten.
”Äh, jag känner kanppt honom”, jag ser att hon rodnar när hon säger det.
Jag bestämmer mig för att inte fråga mer om det, hon får göra som hon vill. Fast jag kommer märka när det händer något, det kommer vi alla göra.
”Så vad har du gjort hela kvällen då?” frågar hon.
”Äh, inget särskilt, jag har tittat på en film, fast den var väldigt tråkig om jag ska vara ärlig.”
Hon skrattar.
”Det är din tur snart också, jag lovar.”
Vi sitter en stund i tystnad men sen reser sig Isabelle upp från stolen. ”Jag ska bara gå och tvätta bort mitt smink.”
Jag nickar och börjar prata.
”Men jag ska gå och lägga mig så god natt.” Jag ger henne en snabb kram och går sen till min säng för att sova. Innan jag släcker min lampa tar jag upp min mobil. Inget sms från Thilda, jag undrar när hon ska komma hem? ”När kommer du hem? Det har väl inte hänt något?” skriver jag till henne och sen skickar jag. Jag hinner inte se om hon svarar förens jag somnar.
Efter ett tag vaknar jag av att någon kommer in i rummet. Jag antar att det är Thilda men jag orkar inte säga något eller göra något så jag blundar och somnar om igen.
Thildas perspektiv:
Jag berättade för Zayn om mamma, Sebastian och pappa. Han lyssnade på mig hela tiden utan att avbryta mig, jag lyckades att inte gråta. Även fast jag inte var en sån som grät ofta brukade jag gråta när jag pratade om pappa. Men nu var det inte så, Zayn lyssnade och pratade ut. Han hade inte rört en min under hela tiden, han hade faktiskt inte rört sig alls. När jag hade pratat färdigt gav han mig en lång kram och vi stod där i flera minuter, men de bästa sakerna jag har varit med om. När vi hade kramats klart erbjöd han sig att skjutsa hem mig. Jag var trött så jag nickade ivrigt, jag hade faktiskt ingen lust att gå hem själv mitt i natten.
När jag kom hem låg både Alice och Isabelle och sov. Jag försökte smyga för att inte väcka någon av de. Jag tror att jag lyckades. När jag hade tvättat bort mitt smink slängde jag mig ner i min säng. Jag tänkte lite på Zayn men jag var så trött så jag somnade direkt, min kväll hade varit helt underbar.
______________________________________________________________________________________________
Lyckades skrapa ihop en liten del, inte så spännande men det var väl okej. Ska försöka skriva ett imorgon också. Godnatt!
BRA!!!!