theonedirectionstory

Senaste:

Thildas perspektiv:

Jag bara måste bort från dem en stund, jag är för arg för att stanna kvar. Jag går och går tills jag inser vart jag är på väg, hem till Zayn. När jag är framme så ringer jag på ringklockan till hans lägenhet, det är ingen som öppnar. Jag provar att ringa några fler gånger, det är fortfarande ingen som öppnar, jag sjunker ner på golvet och lutar mig mot hörnet bredvid hans dörr. Jag orkar inte ringa honom, utan jag kan väl bara sitta här och tänka lite. Efter en stund så känner jag att mina ögonlock blir tyngre och tyngre, och sedan så somnar jag.

Jag vaknar till av att jag hör fotsteg och sedan så ser jag Zayns skugga.

______________________________________________________________________________________________

Jag tittar upp på Zayn. Han tittar undrande på mig.

”Why are you sitting here?”

Jag blinkar lite och tittar på honom.

”I’m just fight with Alice and Isabelle, it was just stupid..” Jag mumlar fram orden men vet inte om Zayn har hört vad jag sa. Han sträcker i alla fall fram sin hand. Jag greppar den och reser mig upp. Han är stabil och stark när han drar upp mig. När jag kommer upp på fötterna låser Zayn upp dörren.

”Come in.”

Jag nickar sakta och ler lite svagt. Sakta tar jag av mig skorna, Zayn gör detsamma och när han har tagit av sig ytterkläderna hjälper han mig av med jackan.

Vi går in i vardagsrummet och jag sätter mig trött ner i soffan.

”Do you want some tea?”

Jag nickar mot honom och ser han ryggtavla försvinna mot köket. Jag sitter i soffan men sen lägger jag mig till rätta i soffan. Jag känner mig trött även fast jag redan har sovit lite. Jag lägger mig ner och blundar. Precis när jag håller på att somna hör jag Zayns röst.

”Thilda?”

Jag öppnar ögonen och ser Zayn, han sitter bredvid mig i soffan.

”Which flavour do you want? I’ve got strawberry, lemon, vanilla and forest fruits.”

“I’ll want strawberry, please.”

Zayn öppnar två tepåsar och sen stoppar han ner de. Han ger mig den ena koppen, jag tar emot den. Koppen är medelstor och vit med blommor som är olika färger. Jag dricker en klunk och jag känner hur det bränner till på tungan. Jag bestämmer mig för att inte visa det. Vi sitter en stund i tystnad.

”So, what happened?”

“Well, I cried, yelled and overreacted when Isabelle tried to talk to me. It was when we eat dinner.”

“Because of the prank call? And you’re angry at Isabelle and Alice?”

Jag nickade sammanbitet, och drack lite mer te.

”Yes, what should I do?”

“Talk with them, and keep calm. But what did they said earlier?”

“They where sorry and sad, I think..”

Zayn nickar. “I know they care about you, and they where drunk.”

Jag nickar sakta. Han kanske hade rätt, kanske var det bara för att de var fulla? Och egentligen var det väl inte så hemskt? Jag suckar tungt.

”Do you want to watch a movie?” säger Zayn.

“Yes, that would be great.” Jag ler mot honom, han var otroligt gullig mot mig. Tänk att jag hade lärt känna en sån fin kille nästan direkt när vi anlände.

Zayn håller på att sätta på en film, jag tittar ut genom fönstret och då märker jag att det regnar. Jag har aldrig tyckt om regn. Fast nu tyckte jag att det var ganska mysigt. Zayn kom tillbaka till soffan och satte sig ned bredvid mig. Bredvid honom låg en filt som han la över oss båda. Jag kände mig lite pirrig i magen, jag visste inte varför. Fast egentligen visste jag varför, jag var bara osäker om det var sant. Men man brukar väl säga att man går efter magkänslan och vid det här tillfället var det magen som bestämde. In i halva filmen hade regnet börjat smattra mot taket, ordentligt. Snart hördes ett åskmuller, sen ett till som hördes närmare. Jag blev rädd flyttade mig närmare Zayn. Han tog min hand och även fast det var helt mörkt i rummet kunde jag nog skymta ett léende från hans håll. Jag log också lite för mig själv.

Även fast jag inte tyckte om åskan. Just då är det ljust på tv:n, jag kan tydligt se Zayn framför mig. Han lutar sig närmare mig, jag tittar rakt in i hans bruna ögon. De tittade rakt på mig också. Mina läppar var bara några millimeter från att röra hans, då knackar det på dörren. Jag hoppar till lite, Zayn ser lite förvånad ut. Men han ställer sig upp och går till dörren för att öppna. Jag undrar vem som kommer utan att höra av sig om att komma. Jag rycker på axlarna och följer efter Zayn. Samtidigt känner jag mig lite besviken, och sur på den som kom och förstörde.

______________________________________________________________________________________________________

Förlåt för att den blev så kort men ska försöka skriva längre imorgon.

/Izabella