Being the way that you are is enough - Del 27

Senaste:
"Varför är du så glad helt plötsligt?"
"En massa anledningar!" Säger hon och fortsätter flina.
"Det är bara att börja!" Säger jag.
"För att min storebror är lycklig med sin nya flickvän, för att jag har fått fem fantastiska nya vänner och för att jag har dem bästa systrarna i hela världen!" Jag flinar tillbaka och alla tre kramas.
___________________________________________________________________________

Isabelles perspektiv:

När vi kommer hem igen så slänger vi oss ner i soffan och bestämmer oss för att se en film. Jag hämtar datorn och Remember me som vi ska kolla på medans Thilda och Alice värmer pan-pizza och häller upp godis. Jag sätter mig i soffan och ställer min gröna laptop på soffbordet mittemot, jag sätter i skivan och fixar med filmen. Sedan så loggar jag in på min Twitter och skriver en ny Tweet. "Time for watching Remember me!" sedan så går jag in på min profil och ser att jag har fått fem nya följare, och ni kan säkert gissa vilka. Jag ler som ett fån där jag sitter i soffan. Efter en stund så kommer Thilda och Alice med pizzan och godiset. Vi kryper ihop i soffan i början när Allys mamma blir skjuten, även fast vi vet att det ska hända så är det lika sorligt varje gång. Vi har säkert sett den här filmen fler en hundra gånger tänker jag. Vi gråter alltid i slutet också, och då menar jag faktiskt alltid. Efter ett tag, när pizzan är slut så ligger vi typ på varandra. Min mobil börjar helt plötsligt ringa. Jag tittar på skärmen, det är min lillasyster Lovisa. Jag suckar och går in i sovrummet.
"Hej syrran!" Svarar jag.
"Heeej!" Svarar hon glatt.
"Ville du något särskilt eller?" Frågar jag lite irriterat.
"Ehm, nej jag undrar bara hur det är att bo i London?"
"Jaha" säger jag lite gladare. "Det är jättekul, det är liksom mycket större än Stockholm!"
"Okej vad bra! Hur är det med Thilda och Alice då?"
"Ja det är väl bra, vi håller på att kolla på film"
"Låt mig gissa Remember me?" Jag skrattar lite hon känner mig så väl. Vi pratar lite till innan vi lägger på.

När vi har kollat klart på filmen så bestämmer vi oss för att sova. Vi somnar fort alla tre.


Thildas perspektiv:

Nästa morgon så vaknar jag klockan åtta och känner mig inte alls trött lägre. Jag känner mig helt utvilad och peppad på att röra på mig. Ett perfekt tillfälle att gå till gymmet, tänker jag och ler stort. Jag går ut i köket och trycker i mig frukost. När jag är klar så letar jag fram min träningsbag ifrån Adidas och slänger i shorts, linne, sport-bh, handduk, deo, shampoo och vattenflaska. Jag skriver en snabb lapp till Alice och Isabelle och sedan så slänger jag i mina löparskor också, innan jag snör på mig mina vita, låga Converse och stänger försiktigt dörren. Jag har redan kollat upp var bästa och närmaste gym ligger. Det tar ungefär tio minuter att gå.

När jag är framme så betalar jag och går in i damernas omklädningsrum. Jag drar av mig mina jeans och drog på mig mina gröna Bajenshorts och ett vitt linne. Under det så har jag min knallrosa sport-bh. Jag fyller min vattenflaska och låser in mina saker i ett skåp och tar med mig mobilen och nyckeln ut. Jag går direkt mot löpningsbanden. Jag sätter i mina vita iphonelurar och sätter på Coldplay. Jag börjar ganska lugnt, efter ett tag så ökar jag takten och springer fortare och fortare. Jag vill bara ta ut all energi som bubblar inom mig. När jag har sprungit i fyrtio minuter så går jag av. Jag sätter mig på en bänk för att dricka lite vatten. När jag är klar så går jag emot träningscyklarna. Jag gör samma sak där, börjar lugnt sedan så ökar jag trycket i pedalerna. Det här är det nog det bästa som finns att känna mjölksyran pumpa i benmusklerna. Någon kommer och sätter sig bredvid mig, jag ger den inte ens ett ögonkast, jag är för fokuserad. Efter ett tag så märker jag att personen tittar på mig, jag tänker att jag kan väl i alla fall säga till den att sluta glo. Jag vänder på huvudet och möts av Zayns varma blick. Jag märker fort hur jag rodnar. Han säger något men eftersom jag har hörlurar på mig så hör jag ingenting. Jag hoppar av cykeln och tar av mig dem.
"What?" Frågar jag.
"I just said hi, so hi again!" Jag skrattar lite innan jag ger honom en svettig kram.
"Hi!" Säger jag och ler stort.
"You do it really fast!" Säger han och pekar på cykeln. Jag ler mot honom innan jag går bort till närmaste bänk och slår mig ner. Han slår sig ner bredvid mig.
"When do you get here?" Frågar jag.
"A half hour ago I think" säger han. "You?"
"Uhm" jag tittar på klockan den är halv elva, jag kom väl hit vid nio ungefär. "One and a half hour ago" säger jag och han nickar emot mig.
________________________________________________________________________________

Vad kommer hända på gymmet tror ni? Bella kanske ska sluta att skriva på den här novellen men jag kommer att fortsätta. /Tilde & Izabella


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0