Being the way that you are is enough - del 2

Senaste:

"No worries, my name is Zayn", svarade han och räckte fram sin hand. Jag skrattade men skakade sen hans hand.
Alice tittade bak på mig.
"Sa han att han hette Zayn?" sa hon och tittade på mig förvånat.
"Ja, det gjorde han", sa jag och ryckte på axlarna. "Vad är det med det då?"
"Då vet jag vart de är i från!" sa hon och hoppade till lite i sin stol.
________________________________________________________________________________________________

Thildas perspektiv:

"Men va, vart i från?" frågade jag ivrigt.
"Eh, jag vet inte om jag borde säga det högt", svarade Alice.
"Jaha? Men viska det till mig då", sa jag till Alice.
Zayn tittade lite konstigt på oss, det gjorde killen som satt bredvid Alice också.
Jag ställde mig upp och gick fram till Alice.
"Aha, men säg vart du hört det då", sa jag.
"Det är ju de från One Direction", viskade Alice i mitt öra. "Men vi låtsas som ingenting, okej?"
Jag nickade till svar och satte mig på min stol igen. Jag satt på mig mina hörlurar och satte på Coldplay. Sen tog jag fram en ELLE-tidning som jag inte hade läst.
Undrar om det verkligen var killarna från One Direction vi satt med på planet? Jag funderade och tittade på Zayn, han hade somnat så jag passade på att ta fram en bild på deras band.
När jag hade tittat på bilden kunde jag faktiskt se en del likheter. Det hade ju varit väldigt spännande om det var de, fast det var förstås spännande ändå eftersom att de var killar. Jag fnissade till åt mig själv och min tanke.
"What's so funny?" frågade Zayn som hade vaknat. Han tittade lite roat på mig.
"Haha, it's was just me, what I'm thinking about", svarade jag och fnissade igen även fast det jag hade tänkt på inte var ett dugg roligt alls faktiskt.
"What do you thinking about?" frågade han.
"Nothing, it wasn't important", sa jag och slog ner blicken.
Han tittade på mig igen och nickade, och log. Han hade ett väldigt fint léende måste jag säga. Jag log mot honom, han log tillbaka.
Tillslut började vi båda skratta. Vi skrattade rätt länge.
"Vad är det ni skrattar åt?" frågade Alice och tittade lite konstigt på mig samtidigt som hon log.
"Haha, jag vet inte faktiskt, vi bara skrattar", sa jag. "Åt ingenting."
Hon log och vände sig om igen. Jag och Zayn slutade skratta.
"Is that your friend?" frågade Zayn.
"Yes it is", svarade jag. "She's my friend too." Jag pekade på Isabelle.
"My two friends sitting next to them", sa han.

”Nice”, sa jag och log det var ju faktiskt rätt så coolt att vi satt med One Direction på flygplanet. När Elsa fick höra det här så skulle hon spricka av upphetsning.

”What do you listening too?” frågar Zayn.

”Coldplay”sa jag och log mot honom.

”Oh, Coldplay I like them!” sa han. Jag räckte honom ena hörluren och han satte i den i sitt vänstra öra eftersom det var närmast mig. Sedan satt vi där tillsammans till tonerna av Viva la vida och Paradise.  Jag tänkte att det var helt otroligt att One Direction var på samma flygplan som oss.  Jag sneglade bort mot Isabelle, bredvid henne satt det två killar det måste vara de två sista i bandet.  Jag ser vagnen med mat på och jag funderar på vad jag ska köpa.

Alice perspektiv:

”Oh yeah, food!” säger Niall helt plötsligt. Jag tittar på honom och skrattar.

”Do you like food?” säger jag till honom.

”He loves food”, säger killen bredvid honom. ”Once he dream about that all the food on the planet was gone, and when he wake up he cried.”

”Liam..”, säger Niall och rodnar.

”So your name is Liam?” säger jag. ”And I think that’s cute.” Jag ler på honom. Han tittar på mig och ler tillbaka.

När vagnen kommer köper jag en pizza och en läsk.

”I can pay your food”, säger Niall när jag ska betala.

”NO, I mean, you really don’t have to, I pay for myself”, säger jag. Det var ju gulligt av honom men jag tänkte att han inte skulle betala min mat, det kändes inte rätt.

Han sänkte blicken.

”I’m sorry, it’s so cute that you want to pay my food, but it’s just food”, sa jag för att få honom på bättre humör. Sen tittade han förvånat på mig.

”It isn’t just food, food is a important thing”, sa han och spärrade upp ögonen.

”Haha, okay, but next time”, sa jag och skrattade mot honom.

 

Isabelles perspektiv:

Jag vaknade upp av att någon puttade lite löst på mig. När jag öppnade mina ögon satt det en kille med mörkbrunt, lockigt hår och gröna ögon framför mig.

”Oh I’m sorry did I woke you up?” sa han och såg lite oroligt på mig.

”Yeah but it’s okay!”sa jag.

”I’m Harry”, sa han. ”And just so you know, the food is here.” Han pekade på vagnen, det stod en flygvärdinna bakom den och Alice höll just nu på att köpa något. Hon pratade med killen bredvid sig.

”And your lastname is Potter?” sa jag och flinade mot honom. Han flinade tillbaka.

”No, actually not”, sa han och skrattade lite. ”No, my lastname is Styles. But now you know my name and lastname, but I don’t know anyone of yours.”

”Isabelle, Isabelle Lindstedt”, sa jag och räckte fram min hand, han skrattade till men skakade min hand.

”What’s so funny?” sa jag och tittade på honom.

”It’s funny to shake hands”, sa han.

”Haha, okej, you’re weird”, sa jag till honom på skämt.

”No, I’m not, YOU are weird, if someone should be that”, sa han.

”Okay that’s means you are really weird!” sa jag och skrattade. När flygvärdinnan kom fram till mig så köpte jag en cola och en macka med ost och skinka. Harry köpte en macka och en flaska med vatten. Nu var det killen bredvid brevid Harry som skulle beställa.

”Do you have carrots?”

Jag skrattade till lite och killen tittade på mig.

”No I’m sorry, do you want something else?”

”Yeah a coke please.” Han betalade med svenska pengar. Jag tog upp en tidning ur min väska som stod framför.  Nu hade jag något att underhålla mig med den sista halvtimmen innan vi landade. På första sidan så var det en artikel om de där One Direction som Thilda och Alice hade pratat om tidigare. Jag tyckte att en i bandet såg ut lite som han så jag sa det.

”Harry you look a little bit like him”, sa jag och skrattade Harry skrattade lite också och svarade.

”That’s me.”

”You’re kidding ”,  jag skrattade igen.

”Do you want a autograph or a photo?”, sa han lite som att han hade tröttnat.

”No, it’s okey, I’m not a fan”, svarade jag artigt.

”So you think our music sucks?” sa han och försökte se ledsen ut.

”Yes, I think”, sa jag och log. ”No, just kidding, you guys seems nice but I like Håkan Hellström.”

”What?”, sa han och gjorde ett konstigt uttryck i ansiktet.

”A swedish artist”, svarade jag honom. ”Do you want to listen to him?”

Han nickade och jag räckte honom mina hörlurar, sen satt jag på ”Kom igen Lena!”.

Han lyssnade klart på låten. Från början satt han helt still och undrade nog vad han sjöng för nått, sen började han knäppa med fingrarna och stampa lite med foten.

”Not so bad”, sa han och skrattade medans han gav tillbaka mina hörlurar.

”Yes I know”, sa jag och gjorde tummen upp.

”So, why are you flying to London?” frågade Harry.

”Me and my two friends is going to move to London today”, svarar jag och nickar.

”Good choice, London is a nice place to live”, sa han och jag nickar. ”So, tell me about you and your famous group.”

”This is Louis”, säger han och pekar på killen bredvid honom, han hade somnat. ”There’s Niall and Liam.” Liam och Niall sitter bredvid Alice. ”And the last one, Zayn.” Zayn sitter bredvid Thilda, de pratar med varandra och efter en stund brister Thilda ut i ett gapskratt, Zayn skrattar också.

”There’s my friends”, jag pekar på Thilda och Alice. ”Thilda, and Alice.”

”They’re looks hot”, säger han och flinar.

”But I’m hotter then them”, säger jag och blinkar.

”Yes, of course”, säger han och skrattar.

”Harry, stop flirting”, säger Louis som hade vaknat. Han gnuggar sig i ögonen och gäspar.

”Jealous?” Harry flinar mot Louis.

”Yes, always”,  Louis skrattar och pussar Harry på kinden.

Jag tittar lite undrande på de men sen skrattar jag. Jag tar mina urbanears och sätter på mig de, det är inte så långt kvar tills vi är framme i London så jag bestämmer mig för att ta det lugnt tills vi är framme. Men någon avbryter mig genom att peta mig på axeln. Det är Harry.

”Can I have your number?” frågar han, nästan lite blygt när jag har tagit av mig mina hörlurar.

”Yes, of course”, jag tar hans iphone och skriver in mitt nummer, sen sätter jag på mig mina hörlurar igen. Det är bara några minuter kvar innan jag, Thilda och Alice officiellt har flyttat till London, jag känner att jag blir ännu mer taggad. Jag har funderat på lägenheten, hur jag vill att inredningen ska se ut, vem som ska laga mat och hur det ser ut runt omkring. Våra föräldrar hade tillsammans med oss hittat en bra lägenhet, och den var visst ganska stor. Jag längtade verkligen nu!

______________________________________________________________________________________________

Är det rörigt? Jaja, del 2 i alla fall. Del 3 kommer förhoppningsvis imorgon, Tilde kommer nog skriva den. :)

Kommentarer
Postat av: felicia

Sjukt bra, Kolla gärna in min novellblogg om killarna :D

2012-04-21 @ 21:46:06
URL: http://minnoveller.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0