Being the way that you are is enough - Del 9

Senaste:

”Thilda, vi är framme” säger Alice. Jag öppnar ögonen och så ser jag att vi faktiskt är hemma. Vi säger hejdå till Niall och säger att dem kan ringa oss i övermorgon, för imorgon så kunde dem inte eftersom de skulle på några radiointervjuer. Vi tackar för allting och säger godnatt sedan kramar vi om honom och går in i huset. Jag snubblar in badrummet för att ta bort mitt smink, sen borstar jag tänderna. När jag är klar går jag till sovrummet halvt blundande. Jag tar av mig min klänning och när jag äntligen hade dragit täcket över mig somnade jag direkt.

Thildas perspektiv:

Nästa morgon när vaknar så känner jag lukten av pannkakor, jag kollar mot Isabelles och Alice sängar de är tomma. Jag funderar på vad vi ska hitta på idag, killarna kunde ju inte göra något. Jag ställer mig upp och går mot köket.

”Godmorgon sömntuta!” Säger Alice och ler mot mig.

”Vad är klockan?” Frågar jag

”Halv tolv, vi tänkte att det här skulle bli en typ av frukostlunch” säger Isabelle.

”Okej, när är det klart?” Frågar jag.

”Om typ tio minuter” säger Alice och vänder på pannkakan som ligger i stekpannan.

”Okej, jag går och duschar under tiden” säger jag och går mot badrummet.

Jag duschar snabbt och sedan ställer jag mig framför den stora spegeln som hänger ovanför handfatet. Jag rufsar till mitt hår och sprayar det med värmeskydd och sedan fönar jag igenom det tills det är nästan torrt, sedan går jag ut till köket igen. Isabelle och Alice har lagat pannkakor, äggröra, bacon, fruktsallad, varm choklad och köpt croissanter.

”Vad gott!” säger jag och sätter mig vid bordet.

”Ja jag hoppas det” säger Alice och ler. Jag hade helt rätt, det var den godaste frukosten som jag hade ätit på länge.

 

När vi har ätit klart så var alla proppmätta. Jag sätter mig i soffan med den nyaste Hasper’s Bazaar, jag tar mina hörlurar sätter på Coldplay på min iphone. Efter en stund så slutar jag att läsa och sitter och kollar ut genom det enorma fönstret i vårt vardagsrum, man ser faktiskt ganska långt därifrån. Då vibrerar min mobil, jag har fått ett SMS från Zayn.  I’m free after eight tonight, dinner? Jag ler åt hans SMS och svarar. Sure pick me up at 8.15! Okay ;) hans svar kommer efter några sekunder, som om han hade suttit och väntat på mitt svar. Jag springer i till sovrummet där Alice och Isabelle sitter och pratar.

”Gissa vart jag ska ikväll?” Frågar jag.

”Eh, frisören?” Frågar Alice och skrattar.

”Nej, jag ska ut och äta middag”

”Med vem då?”Frågar Isabelle

”Men vem tror du, Zayn såklart!” Säger Alice och ler stort mot mig.

”Vart ska ni?” Frågar Isabelle.

”Jag vet inte, han kommer och hämtar mig kvart över åtta!” säger jag och ler jättestort.

”Okej” säger de båda och ler.

Tre timmar senare:

Vi sitter vid ett litet bord på ett kafé som ligger ungefär fem minuter ifrån vårt hus, alla dricker kaffe och jag äter en bit kladdkaka, Alice äter en bulle och Isabelle äter en muffins.

”Visst är det coolt att killarna vill vara med just oss av alla människor”, säger Alice.

Jag nickar.

”Hur tror ni att det kommer bli med fansen om vi blir tillsammans med dem?” säger jag sen.

”Haha, tror du att vi kommer bli tillsammans med de?” säger Isabelle och skrattar. Som att jag är helt dum i huvudet.

Jag tittar surt på henne. ”Vadå, det är väl inte omöjligt?”

”Eh, jo, de är ju kända och kan ju bli tillsammans med någon annan känd person, varför skulle de välja oss?” säger hon.

Jag rycker lite på axlarna och smuttar på mitt kaffe.

”Men det är väl inte omöjligt, vi kan säkert det, egentligen är de ju bara vanliga killar”, säger Alice efter ett tag. ”Du borde tänka på det, Bella.”

Isabelle rycker på axlarna och jag tittar upp.

”Eller hur, Bella”, säger jag och lipar åt mig som ett litet barn.

Hon lipar tillbaka mot mig och sen börjar Alice skratta.

”Bara så ni vet så ser ni väldigt löjliga ut”, hon fnissar lite. Vi börjar också fnissa lite.

Isabelles perspektiv:

Vi äter och dricker upp det sista, sen lämnar vi våra brickor. När vi kommer ut från caféet ser jag ett bekant ansikte. Det är Leo. Han kommer emot mig.

”Hi Isabelle, what are you doing here?” säger han ger mig en snabb kram. Jag blir förvånad men besvarar den.

”Me and my friends took a coffée break”, säger jag.

“Okay, do you have planes for tonight? Frågar han och ser lite nervös ut.

”No” säger jag. ”Eller hade du tänkt att vi skulle göra något?” Frågar jag Alice.

”Nej” säger hon.

”No” säger jag till Leo.

”Okay, you can came to my apartment if you want to” Jag visste ju att han bodde bredvid oss men skulle jag verkligen, ja det kan ju inte skada.

”Sure what time?”

”Seven” säger han och blinkar sedan går han in på kaféet.

_____________________________________________________________________________________________

Förlåt för dålig uppdatering! Här kommer i alla fall en del /Tilde & Izabella


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0