theonedirectionstory

Senaste:

”Vem ska ha få välja säng först?” frågar Alice.

”Vi lottar”, säger Thilda och ler.

Hon tar fram ett sugrör och en sax och klipper det i tre olika stora delar. Sedan sätter hon dem i sin hand så att man inte ser vilken som är längst.

”Okej, den som får det längsta får välja först” Alice drar först hennes bit är ganska lång. Sedan är det min tur, jag ser att min inte är alls lika lång som Alice bit hon väljer en av de på samma sida, den som var längst ifrån fönstret. Thildas bit var kortast så nu är det min tur. Jag bestämmer mig för den som står själv vid ena väggen. Vi tar in våra väskor i sovrummet och hänger in kläderna i de tre lika stora garderoberna, mina kläder får precis plats, Thilda har som vanligt för mycket och får vika mycket eftersom galgarna inte räcker och Alice har nästan för lite kläder fast hon har ju nästan alltid jeans på sig så det gör väl inte så mycket.

Thildas perspektiv:

Såklart måste garderoben vara för liten, jag ska köpa fler galgar sedan när vi är nere på stan och jag kommer ju säkert att köpa mer kläder här. Vi bestämmer att vi ska gå ut och leta upp några bra mataffärer lite senare. Då hör vi hur det ringer på dörren.

______________________________________________________________________________________________

Isabelles perspektiv:

Thilda och Alice slänger sig ner i sina sängar och båda tar upp sina mobiler. Just då ringer det på dörren.

”Jag öppnar!” säger jag medans jag går ut från rummet. Thilda och Alice grymtar till svar. Jag går till hallen och undrar vem det är som kommer. Vi känner ju ingen i London, eller de ända vi känner är ju killarna från One Direction. Fast de känner vi ju knappt ändå. Och pizza har ingen beställt, tror jag. Jag öppnar dörren och där står en kille med en blond rufsig frisyr, och ett léende på läpparna. Han har en vit t-shirt på sig och vanliga blåa jeans.

”Ehm, hello, who are you?” säger jag och tittar frågande på honom medans jag ler.

”Oh, sorry, I’m Leo”, säger han och sträcker fram handen. Jag besvarar det och sträcker fram min hand. ”I’m your neighbour, I live one floor up.” Han pekar mot trappan.

”Oh, okey, I’m Isabelle”, säger jag. Just då kommer Alice och Tilda ut till hallen, antagligen för att se vem jag står och pratar med. ”And this is my two best friends, Alice and Thilda.”

De kommer fram och hälsar de med.

”We just moved from Sweden today”, säger jag och tittar på honom.

”Oh, I’m sorry, did I disturbed you?” frågade han och tittade lite ängsligt.

”No, it’s okey, do you want to come in?” säger jag, mest för att vara snäll även fast han verkar som en bra kille. Men vi hade ju faktiskt lite att ta tag i.

”No, I just came to say hello, I was going to meet a friend but see you later”, sa han.

”Okey, see you later, bye”, säger jag och vinkar lite diskret. Han vinkar tillbaka och börjar gå ner för trappan. Jag tittar efter honom. Tänk vad många killar man kan möta på en dag.

”Någon som är kär?” skämtar Thilda och blinkar.

”Haha, nej, inte direkt, jag känner ju inte honom så nej”, säger jag och himlar med ögonen.

”Men snygg var han ju i alla fall, det kan du ju inte neka”, säger Alice och blinkar.

Jag skrattar bara, de andra också. Vi går in i vårat rum igen, alla sätter sig i varsin säng.

”Okej, men nu måste vi alla fall ut och köpa lite saker, mat, kastruller, tallrikar, bestick och sånt”, säger Alice, jag och Thilda nickar.

”Sen måste vi köpa sängkläder, galgar, speglar och mattor”, säger Thilda.

”Och kanske tändstickor, ljus, och annat?” säger jag. Thilda och Alice börjar skratta. Jag undrar vad som är så roligt. ”Vad är det med er då?”

Jag tittar med en anklagande blick på de. Det slutar skratta men ler fortfarande. Jag struntar i de och fortsätter:

”Alice, du kan köpa saker till köket, Thilda, du köper saker till vårat rum och jag köper mat?” säger jag. De nickar.

En kvart senare står alla klara i hallen redo att handla, jag tar min väska, och går ut genom dörren sist. Jag låser dörren och går efter Thilda och Alice.

”Har båda med sig nycklar nu?” frågar jag när vi gått ut genom porten.

”Ja mamma”, säger båda samtidigt och vi alla börjar skratta.

Sen går vi åt olika håll, jag går mot en stor mataffär i närheten. Jag går in och det är nästan inget folk alls. Jag tycker det är ganska skönt, man kan ta det lugnt och gå för sig själv, sen är det inte så högljudt. Jag går mot mjölken och tar två paket, sen köper jag nutella, sirap, jordnötssmör, mjöl, bröd, kaffe, chokladpulver och annat nödvändigt och gott. Jag bestämmer mig för att köpa något gott godis som vi kan ha om vi blir sugna, jag tror inte det kommer hålla särskilt länge eftersom att Alice är värsta gottegrisen men gör det ändå. Just som jag står där och ska välja hör jag en röst bakom mig. Den är bekant.

”Buy this, they are very tasty”, säger rösten. Jag vänder mig om och där står Harry. Han ler lite mot mig.

”Hi Harry, nice to meet you here”, säger jag och skakar hans hand.

”Why are you always shake hands?” säger han och flinar.

”Always? You have met me one another time”, säger jag medans jag rynkar ögonbrynen och skrattar lite. ”But you said this tasty? Well, then I buy them.”

Han skrattar åt mig och följer efter mig till kassan. Det är två framför oss. Harry håller i fyra Haribo-påsar.

”Do you like this candy?” säger jag och pekar på påsarna.

”Yes I do!” säger han och gör tummen upp.

Jag flinar mot honom går fram för att betala allt jag har köpt. Jag går ut från affären och känner hur tunga påsarna är tillsammans. Det hade jag såklart inte tänkt på. Det hade ingen tänkt på, jag får väl gå ändå. Harry kommer ut från affären samtidigt som jag börjar gå hemåt.

”Should I drive you home?” frågar han och jag tittar upp mot honom.

”No, it’s okey”, säger jag och ler lite, gulligt att han vill skjutsa mig.

”Come on, my car is right over there”, säger han och pekar på en bil.

”Are sure? My apartment is in that direction”, jag pekar åt vänster.

”Of course”, han kommer mot mig och tar alla påsarna. Han går mot sin bil och jag går efter honom förvånat men tacksamt. Han ställer in påsarna i framsätet och han sätter sig vid ratten. Jag går lydigt och sätter sig bredvid honom i framsätet. Han startar bilden och kör hem åt det hållet jag hade pekat på förut. När vi kommer fram till porten går jag ut ur bilen, sen tar jag mina tre påsar och är på väg att stänga bildörren men han stoppar mig.

”I can’t wait to see you again”, säger han och ler sitt fina léende.

Jag tittar ner i marken för att han inte ska se att jag rodnar.

”Yeah, me too”, säger jag långsamt och ler lite.

Han vinkar till mig när han kör därifrån och jag står där länge och ler stort, utan att tänka mig för. Tänk att någon kan göra en så lycklig, genom att bara le mot en.

”Vad håller du på med?” frågar Thilda och skrattar. Alice står bredvid henne. Jag ruskar lite på huvudet men ler fortfarande.

”Eh, ingenting”, jag slår snabbt in koden, och går in genom porten. Jag ser inte Alice och Thilda men jag hör att fnissar till lite, sen kommer de efter mig.

Hela kvällen är jag glad, för att jag har träffat en fin kille som jag förhoppningsvis kommer få träffa fler gånger, att jag har flyttat till London och för att jag har de allra finaste vännerna.

______________________________________________________________________________________________

Senaste:

Isabelles perspektiv:

”Can I have your number?” frågar han, nästan lite blygt när jag har tagit av mig mina hörlurar.

”Yes, of course”, jag tar hans Iphone och skriver in mitt nummer, sen sätter jag på mig mina hörlurar igen. Det är bara några minuter kvar innan jag, Thilda och Alice officiellt har flyttat till London, jag känner att jag blir ännu mer taggad. Jag har funderat på lägenheten, hur jag vill att inredningen ska se ut, vem som ska laga mat och hur det ser ut runt omkring. Våra föräldrar hade tillsammans med oss hittat en bra lägenhet, och den var visst ganska stor. Jag längtade verkligen nu!

_______________________________________________________________________

Thildas perspektiv:

 

När knappen med säkerhetsbältet på börjar lysa känner jag hur det pirrar i magen. Jag och Zayn hade precis bytt nummer och han hade bett mig att höra av sig någon dag om vi hade tråkigt. Eftersom vi hade sommarlov nu och skolan inte skulle börja för än i slutet av augusti så hade vi rätt så mycket tid att ses. Nu är vi på väg ner jag och ser hur både Isabelle och Alice sitter spända i sina stolar och jag ler stort. Zayn kollar på mig och ler han med, och så äntligen så känner jag hur vi slår i marken. När vi har landat så tar vi vårt handbagage och kliver ur planet, klockan är halv två och solen lyser starkt. När vi går in på flygplatsen och så känner jag hur någon knackar mig på axeln. Jag vänder mig om det är Zayn han ger mig en kram och säger att vi måste ses snart igen. Jag ler stort, sedan går han iväg till de andra killarna de vinkar åt oss vi vinkar tillbaka.

”Vi är i London” hör jag Isabelle ropa. Jag skrattade och kollade på Alice som också skrattade.

 

Alice perspektiv:

När jag skulle ta upp min mobil ur väskan för att ringa mamma som vi lovat att göra när vi var framme, så hittade jag en lapp där det stod: Nice to meet you hope to see you soon! /Niall x och ett telefonnummer. Han måste ha lagt den där när jag var på toaletten på planet. Vad gulligt tänkte jag och log stort. Sedan ringde jag till mamma.

”Hej gumman är ni framme nu?”, sa mamma.

”Ja vi har precis landat.”

”Gick det bra att flyga då?”

”Ja jag var bara lite rädd!”

”Vad bra, och ni har adressen?” Frågade mamma för minst hundrade gången sedan imorse.

”Ja mamma allt kommer gå bra jag lovar, jag ringer dig ikväll när vi har packat upp”

”Hejdå” sa mamma.

”Hejdå” sa jag. När alla hade ringt hem så gick vi ut till rullbandet med väskorna. Först kom min väska sen Isabelles, och sist Thildas knallrosa väska som man kände igen direkt. Vi gick ut till ett ställe där det fanns taxibilar vi hoppade in i en, vi sa adressen till chauffören, och sedan började vi köra.

 

Isabelles perspektiv:

När taxin stannar så kliver vi ut vid ett höghus på ungefär 5-6 våningar vi vet att en lägenhet där inne är vår. Vi trycker in portkoden som vi alla har lärt oss, 4370, och går in. Det finns både trappor och en hiss. Vi väljer hissen eftersom vi har tunga väskor. Jag trycker på trean, där vår lägenhet ligger. Det finns tre stycken andra lägenheter på vår våning. När vi kommer ut från hissen är det ganska mörkt eftersom tapeterna är mörka och det lyser bara en liten lampa i hörnet. Bredvid hissen finns det trappor som leder högre upp. Alice hittar en knapp som tänder lampan in taket, det blir genast ljusare. Jag tar upp nyckeln som vi fått och öppnar dörren till vår nya lägenhet. Som vi har längtat! När vi kommer in genom dörren välkomnas vi av ljus från ett stort fönster. Väggarna var vita och framför oss står det träfärgat köksbord med matchande skinnstolar. Precis framför fönstret står en cremefärgad soffa, ett soffbord och under bordet är det en matta. På sidorna av rummet är det dörrar. På den högra sidan om oss är det en dörr, och på den vänstra sidan är köket, det är vita bänkar och skåp. Toaletten är precis bredvid köket och det har två kranar, en dusch, ett badkar och sen fanns det plats för alla våra saker.

”Vi måste kolla rummet nu!” utropar Alice och springer först till vårat rum. Därinne står det två sängar på den vänstra sidan och en säng på den högra sidan. Det första man ser när man kommer in i rummet är garderoberna. På sidan av sängarna står små bord och mitt i rummet finns det en rund matta.

”Vem ska ha få välja säng först?” frågar Alice.

”Vi lottar”, säger Thilda och ler.

Hon tar fram ett sugrör och en sax och klipper det i tre olika stora delar. Sedan sätter hon dem i sin hand så att man inte ser vilken som är längst.

”Okej, den som får det längsta får välja först” Alice drar först hennes bit är ganska lång. Sedan är det min tur, jag ser att min inte är alls lika lång som Alice bit hon väljer en av de på samma sida, den som var längst ifrån fönstret. Thildas bit var kortast så nu är det min tur. Jag bestämmer mig för den som står själv vid ena väggen. Vi tar in våra väskor i sovrummet och hänger in kläderna i de tre lika stora garderoberna, mina kläder får precis plats, Thilda har som vanligt för mycket och får vika mycket eftersom galgarna inte räcker och Alice har nästan för lite kläder fast hon har ju nästan alltid jeans på sig så det gör väl inte så mycket.

 

Thildas perspektiv:

Såklart måste garderoben vara för liten, jag ska köpa fler galgar sedan när vi är nere på stan och jag kommer ju säkert att köpa mer kläder här. Vi bestämmer att vi ska gå ut och leta upp några bra mataffärer lite senare. Då hör vi hur det ringer på dörren.

"No worries, my name is Zayn", svarade han och räckte fram sin hand. Jag skrattade men skakade sen hans hand.
Alice tittade bak på mig.
"Sa han att han hette Zayn?" sa hon och tittade på mig förvånat.
"Ja, det gjorde han", sa jag och ryckte på axlarna. "Vad är det med det då?"
"Då vet jag vart de är i från!" sa hon och hoppade till lite i sin stol.

Isabelles perspektiv:

Jag sitter på flygplatsen tillsammans med mina två bästa vänner Alice och Thilda. För ett halvår sen hade jag, Alice och Thilda bestämt oss för att uppfylla en av våra drömmar. För två månader sen hade vi tagit studenten och nu skulle vi alltså göra det vi velat göra länge, flytta till London. Alla tre var ganska nervösa men vi tänkte att det skulle gå bra ändå, vi hade ju varandra. Alice satt och tittade sig oroligt omkring medans hon satt och trummade med fingrarna på knäna. Till slut sa jag till henne.

"Alltså Alice, det är lugnt", sa jag och skrattade på henne.
Hon log mot mig och slutade trumma.
"Förlåt, jag är bara lite nervös för att flyga", svarade hon och log lite. "Sen ska vi ju vara borta från våra familjer också."
Jag klappade henne lite lätt på axeln."
"Äh, det kommer gå hur bra som helst", sa jag. "Thilda och jag är ju med dig också."
Thilda tittade upp mot mig när hon hörde sitt namn, hon satt med sin mobil som vanligt.
Alice brukade inte flyga så ofta, hon hade bara flygt två gånger i sitt liv och det var när hon och hennes familj åkte till Grekland när hon var 6 år och när jag, Thilda och hon åkte med våra mammor till New York. Det var en av det roligaste resor jag har gjort.
Jag tog upp mina vita urbanears och satte på Håkan Hellström, jag blir alltid lugn av att lyssna på hans låtar, det är när jag lyssnar på honom jag kan slappna av mest. Jag stampade med min högra fot i golvet på vänthallen i takt med musiken. Thilda och Alice tittade på mig, sen tittade dom på varandra och skrattade.
"Vad? Frågade jag.
"Du gör alltid sådär när du lyssnar på Håkan Hellström", sa Thilda och skrattade igen. Jag skakade på huvudet som att visa att jag inte brydde mig och sätte på hörlurarna igen. Jag längtade så att jag nästan sprack, jag har varit i London en gång tidigare. Det var när jag var tio år gammal och det enda vi gjorde var att shoppa gå på Madame Tussauds typ. Jag kommer ihåg att jag köpte en Hannah Montana hoddie som jag älskade jättemycket, jag var till slut tvungen att slänga den för att den var full med hål och alldeles urtvättad. Thilda visar något på sin mobil. Alice gjorde en tummen upp, jag tog av mig hörlurarna.
"Vad är det ni tittar på?" frågar jag och tittar på Thilda.
"Titta", sa hon och gav mig mobilen. På bilden var det fem killar.
"Nej, säg inte att det där är något överskattat pojkband?" sa jag och suckade.
Thilda nickade.
"Jo, det är det, men överskattade eller inte så är det faktiskt riktigt snygga", sa Thilda och tog tillbaka mobilen.
Jag ryckte på axlarna, jag hade inte tittat så noga på bilden men fula var de i och för sig inte.
"Vad heter de förresten?" frågar jag Thilda.
"Eh, de heter One Direction", svarade hon.
"Jag kan sätta på deras populäraste låt", säger Alice som har lyssnat på vad vi har pratat om.
Jag ger henne min mobil och hon sätter på en låt.
"Titta på videon", säger hon. "Låten heter What makes you beautiful."

Jag tittar klart på hela videon, låten är ganska simpel och killarna är ju faktiskt väldigt söta. När jag lyssnat klart sätter jag på Håkan igen, då känner jag mig hemma, nej, One Direction är inget jag skulle lyssna på dagligen.


Alice perspektiv:

Jag gick in på facebook på mobilen och då hade Elsa i våran klass lagt upp en status och en bild om att hon hade träffat One Direction, dom var tydligen i Sverige just nu och så skulle dom tydligen åka hem till London idag.
"Elsa skriver att One Direction bor i London, vi kanske träffar dem", säger jag på skämt.
"Ja säkert", säger Thilda och skrattar lite. Snart ropar någon ut i högtalarna att det är dags att börja gå på planet. Vi reser oss snabbt upp, tar vårat handbagage och ställer oss i kön för att kliva på. När vi går i genom tunneln till planet tror jag att det pirrar i magen på oss alla lika mycket. Jag tittar på de andra och de tittar tillbaka på mig. Alla ler och sen går vi på planet, nu ska vi äntligen flytta, ända till London!
De fanns ganska lite platser som vi kunde sitta allihopa på men tillslut hittade vi några som var ganska nära varandra. Jag satt mig bredvid två killar, båda hade solglasögon, och mössa på sig. de pratade engelska med varandra. Isabelle satt bredvid mig på andra sidan, och Thilda bakom mig. Jag tog upp min bok som jag jag tänkte jag skulle börja läsa på planet, de passade bra så kunde jag underhålla mig själv hela resan. Jag älskade att läsa, jag var den som hade läst mest av mig, Isabelle och Thilda.
Isabelle satt och lyssnade på musik och Thilda lika så. Jag satte mig bekvämt och började läsa min bok.
Planet startade efter en stund och jag slutade att läsa tvärt. Jag slog igen boken och blev lite orolig. Isabelle och Thilda märkte inget, det kändes bra för de kanske skulle tycka att jag var konstig även fast de visste att jag var orolig för flygresan.
"Are you scared?" sa killen bredvid mig.
"Yes, a little bit", svarade jag och log lite blygt på honom.
"Why? It's not dangerous, it's a bigger chance that you die in a caraccident", sa han.
"Haha, okey, that's good to know" sa jag och skrattade lite. Det kanske inte var så farligt att flyga? Jag dök ner i min bok igen. Jag gillade inte när man skulle börja läsa en bok och den var trög.
"I forget to ask, what's your name?" sa han till mig efter en stund och avbröt mig i mitt läsande.
"My name is Alice, and you?" sa jag och log mot honom.
"My name is Niall", sa han och log brett.
"Anyway, why are you going to London?" sa han till mig.
"Me and my friends are moving to London, that's gonna be great", sa jag. "How about you?"
"I live there", sa han. "What do you read?"
"The name is "Må döden sova" ", svarade jag. "It's a swedish book." La jag till.
"That's nice, the only book I have read is "To kill a Mockingbird" ", sa han och jag började skratta.
"But how old are you?" frågade jag honom och tänkte att det kunde ju faktiskt vara bra att veta.
"I'm 19 years old, and you?" sa han.
"I'm 18, my friends too", svarade jag och pekade på Isabelle och sen på Thilda.
Han nickade och lutade sig tillbaka i stolen, jag antog att han ville vila.
Jag petade på Isabelle.
"Killen bredvid mig är riktigt schyst", sa jag. "Och snygg också."
Hon flinade.
"Alltså Alice du har ju inte ens sett hans ansikte, han har ju solglasögon och mössa", svarade hon. "Undra egentligen varför han har solglasögon, vi är ju liksom inte utomhus."
Jag ryckte på axlarna.
"Men jag ser att han är snygg, även fast jag inte ser hans ansikte eller huvud", sa jag och skrattade till lite.

Thildas perspektiv:

Jag sänker musiken lite och kollar på de som sitter brevid mig, på ena sidan sitter en gammal gubbe som luktar öl, och på andra sidan så sitter en kille i min ålder med svart hår som ser väldigt stylat ut. Han har på sig ett par Ray-Ban solglasögon och en svart t-shirt, han luktar iallafall gott. Nu är vi äntligen på väg upp i luften, jag känner hur jag trycks bakåt när planet lyfter.

När vi har åkt en stund så har gubben bredvid mig somnat, han snarkar ljudligt och dreglar lite jag känner hur han lutar sig närmre och närmre mig, till slut som lutar han sig mot min axel jag rycker till. Jag känner hur det blir blött på min axel och när kollar dit ser jag gubben dreglar på mig och hans mun stinker verkligen sprit. Killen bredvid mig kollar på mig och på gubben sedan frågar han på engelska.
"Do you know him?" frågade han.
"Actually not", sa jag och skrattade lite.
"Okay, but why did he sleep on your shoulder?" frågade han och tittade undrande på mig.
"UH!" sa jag och puttade bort honom så att han hamnade på andra sidan av stolen.
Killen skrattade lite sedan räckte han mig en servett som jag torkade bort gubbens dregel med.
"Thanks!, sa jag.
"Your welcome. So, what's your name?" frågade han.
"Oh, sorry, my name is Thilda", sa jag. "And what's yours?"
"No worries, my name is Zayn", svarade han och räckte fram sin hand. Jag skrattade men skakade sen hans hand.
Alice tittade bak på mig.
"Sa han att han hette Zayn?" sa hon och tittade på mig förvånat.
"Ja, det gjorde han", sa jag och ryckte på axlarna. "Vad är det med det då?"
"Då vet jag vart de är i från!" sa hon och hoppade till lite i sin stol.

_____________________________________________________________________________________________

Kommentera vad du tyckte, vi tål kritik och vill gärna ha tips. Hoppas ni gillar det, vi ska försöka uppdatera nya delar varje dag! /Tilde & Izabella